Östra och Södra

Bussradio Fordonsinstallationer Norra och Västra

Historik
I detta geografiska område, som i norr begränsades av Slussen, och i öster och väster begränsades av respektive Östersjön och den södra länsgränsen, trafikerades före SL-tiden av Trafik AB Saltsjöfart och SJ:s billinjegrupper. Två äldre rörbaserade system i 80 MHz-området fanns installerade sedan början på 60-talet. Dessa äldre radiosystem ersattes 1980 mot nya sammanhållande systemet för Östra (Björknäs) och Södra (Handen) från Pye och Semab.

82.7375 MHz
Avsett för busstrafiken för Björknäsbuss – BSBV (dvs det som senare kom att kallas SL Östra trafikdistriktet). Basstationen var installerad på Edinsvägen 1, Nacka. Tillståndet var utfärdat på Trafik AB Saltsjöfart. Användes fram 1980, då tillståndet flyttades över till busstrafiken på Lidingö – som då separerades från spårvagnstrafiken. Frekvensen användes ända fram till 1990, då systemet ersattes av den nya Norra Bussradion.

77,8875 MHz
Avsett för busstrafiken för Södertörnsbuss – BSS (dvs det som senare kom att kallas SL Södra trafikdistriktet). Basstationen var installerad på Ullerudsbacken 66 i Farsta. Tillståndet var utfärdat på Trafik AB Saltsjöfart. Har använts fram till 1980, då tillståndet annullerades.

SL intention var att successivt (på samma sätt som i norr) byta ut och konsolidera radiosystemen i söder – och valet föll denna gång främst på leverantören Pye och Semab, men även Storno och Bick Mobilfunk fick vara med på varsitt litet hörn.

Foto: Tomas Sjöblom

Handen och Björknäs (Pye-systemen)
1978/1979 byggdes två större radionät med utrustning från Pye (ett då Philipsföretag) upp för f.d. Trafik AB Saltsjöfart busslinjenät. Det vill säga SL:s busstrafik på Värmdölandet och  Södertörn. Systemen gick delvis i varandra. Huvudprincipen var att ett antal basstationsplatser med Pye basstationsmoduler (sändaren T412 och mottagaren, R412) som placerades ut på strategiska platser (Nacka, Gustavsberg, Brandbergen och Nynäshamn) och med hjälp av ett antal mindre motsvarande  ifyllnadsbasstationer (Farsta samt på senare tid Cityterminalen). Gustavsbergsbasen syns på bilden till höger. Basstationerna utrustades med en för tiden avancerad referensgenerator (HS400) som gav en noggrann sändarfrekvens. All sändning i de två systemen skedde simultant på samma kanal över alla basstationer, och detta krävde noggrannhet för att undertrycka störningar i gränstrakterna mellan basstationernas respektive räckviddsområde. Centralutrustningen för respektive system placerades vid Handens och Gustavsbergs basstationer, och byggdes upp med diversitetsmottagning (ASSORT), för att vid varje givet tillfälle välja den basstationsmottagare som för tillfället gick in med bäst kvalité. I trafikområdenas tillhörande bussgarage (Björknäs, och Grisslinge samt Handen, Ribby och Ösmo) placerades specialbyggda orange manöverpultar (tillverkade av Semab), som användes för att utväxla radiosamtal med. Dessa kommunicerade med de två centralutrustningarna (huvudbasstationerna) i Handen och Gustavsberg. Därifrån anslösts underordnade basstationer både över vanliga hyrda (fasta) teleförbindelser samt för systemet speciellt uppsatta enkanals radiolänkar, även dessa från PYE (sändaren T414 och mottagaren, R414).

Basstationsfrekvenserna låg på 425 MHz för sändning och 440 MHz för mottagning.
Radiolänkfrekvenserna låg på 370 MHz för sändning och 386 MHz för mottagning.


Det två systemen omfattade följande basstationsplatser:

Värmdö
● Gustavsberg vattentorn – centralutrustning (ursprungligen placerad på Kvarnbergsskolan) 
● Nacka, Edinsvägen (tidigare placerad på Henriksdalsringen)
● Djurö
● Lillsved
● Ingarö

Södertörn
● Brandbergen – centralutrustning
 Nacka, Edinsvägen (ursprungligen placerad på Henriksdalsringen)
Dalarö
● Ösmo
● Nynäshamn
● Farsta bussterminal
● Cityterminalen

Södertörn | Källa: SL/Tomas Sjöblom
Värmdö | Källa: SL/Tomas Sjöblom

Vänstra bilden visar Värmdösystemets ursp
rungliga översikt, högra bild visar Södertörnssystemets ursprungliga översikt. Klickbara för en förstoring.

Älta | Källa: SL/Tomas Sjöblom

Tyresö (Älta)
För de bussar som trafikerade främst Bollmora, byggdes ett eget litet separat radiosystem med en basstation i Älta och en slavbasstation inne i Slussenterminalen (invid Saltsjöbanan). Manövreringen skedde från en manöverpult placerad på Tyresö bussdepå samt en nattkopplingsplats i Bromma. Systemet var uppbyggt av de standardkomponenter som Pye tillhandahöll SL för de större systemen på Värmdö och Södertörn.

Tullingeberg | Foto: Tomas Sjöblom
Huddinge | Källa: SL/Tomas Sjöblom

Huddinge
För området, fanns som tidigare beskrivet ett gammalt enkanals system på VHF-bandet (som även tidvis användes för färdtjänst). SL var inte nöjda med detta system, utan viljan att utveckla och samordna var stor. Några år efter anskaffningen av de Stornosystem som fanns i norr valde SL 1976 att åter ge Storno möjlighet att installera ett system. Systemet byggdes upp med en centralt installerad basstation i Tullingeberg (ursprungligen placerad Sjödalstorget Huddinge centrum). Till denna basstation (Storno CQF652) anslöts tre stycken diversitetsmottagare (Storno CRF662), placerade i Södertälje (Rosenlund vattentorn), Skogås (Länna vattentorn). På senare flyttades dessa till Sätra vattentorn respektive Brandbergen i Haninge. På bussdepån Huddinge vid Kvarnbergsplan och den nybyggda depån Eriksberg i Botkyrka placerades Stornos manöverpaneler CB 680 som på senare tid byttes ut till motsvarande modernare manöverpultar SMS Micro II,  från SMS Styrsystem AB (CB 4034). Systemöversikten på bilden intill är klickbar för en förstoring

Södertälje
I Södertälje jobbade SL i framkant av teknikens, då man installerade SL:s första datorbaserade radiosystem. Detta skedde i princip parallellt med anskaffningen av radioutrustningarna till Östra trafikdistriktet. Valet av leverantör föll på Philips som i denna leverans samarbetade med det tyska radiokommunikationsföretaget Bick Mobilfunk utanför Hannover. Förutom de microprocessorstyrda radioterminalerna, så användes en ABC800 som kontroller och till denna kopplades  en centralutrustning bemänd SMP och Pye-manöver (M 80) samt en Pye-basstation T414/R414 i Västergårds vattentorn.

Radiosystemen för Södra och Östra radion var i drift ända fram till 1999. Då hade SL upphandlat och installerat ett nytt heltäckande datorbaserat trunkat radiosystem Actionet (MPT 1327) från Nokia.


Manöverplatser södra
En bildserie som visar några tidstypiska fasta radiomanövrar från de södra bussradiosystemen.

Semab, Handen och Björknäs | Foto: Tomas Sjöblom
SMS Telecom Micro II, Botkyrka | Foto: Tomas Sjöblom
Pye M 80, Södertälje | Foto: Tomas Sjöblom

En manöverpultarna för Värmdöradion var installerad på Waxholmsbolagets trafikledning, på Stavsnäs Vinterhamn. Samtrafikledning skedde mellan SL Björknäsgaraget och WÅAB. Bilden intill är från 1999.

Foto: Tomas Sjöblom

Några bilder från basstationsplatser

Dalarö i gamla Folkets hus, f.d. arrestlokal i källaren (1), Ingarö Klacknäs på en sommarstugetomt (2) och Slussen station (Saltsjöbanan) förråd SL-Center (3). Fotografier: Tomas Sjöblom.

Bild 1.
Bild 2.
Bild 3.

Till sidans början…