Färdtjänst

Foto: Spårvägsmuseet*

Den som har en funktionsnedsättning som gör att man har svårigheter att på egen hand åka med allmänna kommunikationer har rätt till färdtjänst. 1971 fick SL uppdraget att organisera färdtjänsten. Bilden visar en färdtjänstbuss PEUGEOT J7 från 1976.

Historik
Ursprungligen under tidigare delen av 70-talet fanns ett synnerligen enkelt radiosystem, bestående av en enda simplexkanal på 70-MHz bandet. 1976 var det närmare 150 fordon engagerade i skoltransporter och “transporter till vårdinrättningar och arbetsplatser” – som det definierades i en skrivelse till Televerket. 1975 var kapacitetstaket nått och läget blev akut. SL ansökte om ytterligare en kanal. Resultatet blev en ny semiduplexkanal i 160-MHz bandet, som i själva verket var ett återbruk, från ett tidigare skrotat radiosystem för Huddingebuss (f.d. Södra trafikdistriktet), som ursprungligen använts av SJ-billinjegrupp Huddinge. Några år senare växte radiokommunikationsbehovet för Färdtjänsten ännu mer, och 1977 tillkom ytterligare en till simplexkanal i 80-MHz bandet.


Radiostation AGA Com | Foto: Tomas Sjöblom

Radiostation, tidiga system
En vanligt förekommande radiostation i färdtjänstfordonen var vi den tidpunkten AGA Com M 70 resp M 160 (KR-64), för 70 resp 160 MHz. Det var en semitransistoriserad radiostation från AGA, där hela mottagaren var konstruerad med transistorer och sändaren innehöll “endast rör” i driv- och effektsteg.


Trafikledning, tidiga system
Bilder som visar hur det såg ut på Färdtjänstens trafikledning i Hornsberg när det äldre systemet var i drift, fram till 1980. Första bilen, en översikt och andra bilden, en närbild på bordets radiomanövrar där en Pye (PC1) Storno (CB 680) kan urskiljas bland telefoner och snabbtelefoner på bordet.

Färdtjänst trafikledning Hornsberg | Foto: Spårvägsmuseet *(2047-5)
Närbild trafikledningen Hornsberg | Foto: Spårvägsmuseet* (2047-9)
Pye PC1 | Foto: Tomas Sjöblom

Basstationer och frekvenser, tidiga system
Detta gamla radiosystemets basstationer med sina fyra sändarplatser var i drift fram till 1980. Då ersattes allt av det helt nyutvecklade och sammanhållna, datorbaserade radiosystemet F 80. Färdtjänstbasstationen för det gamla nätet i Stockholm innerstad (S:t Göransgatan), var dock kvar i drift några år in på 80-talet. Det fanns tyvärr inga kända fotografier på dessa fyra installationer.

Ensta vattentorn, Täby S:t Göransgatan 147, Stockholm
74,2125 MHz (färdtjänst kanal 1) 74,2125 MHz (färdtjänst kanal 1)
82,2875 MHz (färdtjänst kanal 3) 170,1625/162,1625 MHz (färdtjänst kanal 2)
82,2875 MHz (färdtjänst kanal 3)
Sjödalstorget 9, Huddinge  Vattentornet Fogdetorpshöjden, Södertälje
170,1625/162,1625 MHz (färdtjänst kanal 2) 74,2125 MHz (färdtjänst kanal 1)
82,2875 MHz (färdtjänst kanal 3)

Instruktion F 80 | Källa: SL/Tomas Sjöblom

Nytt system F 80
1979/80 togs ett nytt datorbaserat radiosystem i bruk. Färdtjänsradio F 80 var ett kombinerat planerings- och radiosystem. Radiosystemet använde fem stycken semiduplex kanaler på 160 MHz bandet, som fördelades på nio basstationer varsin kanal. Basstationen var uppbyggd av en SRA standard mobilstation C 604. Den placerades i ett stativ med manöverenhet, duplexfiler, anslutning mot teleförbindelse (modem) samt strömförsörjning. Samma radioterminal användes i färdtjänstfordonen, då installerade i en gemensam installationsenhet tillsammans med specialutvecklad manöverenhet, skrivare, högtalare och mikrofon, för placering på fordonets instrumentpanel. Ursprungligen planerades systemet för 200 fordon, med möjlighet att utöka flottan till 400 fordon. F 80 systemet som SL beställde, blev förlagan till kommande Taxi 80, som driftsattes 1983. Det blev det förhärskande boknings- och körordersystem för den svenska taxinäringen under många år.


Trafikledning F80
I Hornsberg, på färdtjänstens gemensamma trafikledning, installerades centralutrustning och dess datorbaserade operatörsplatser (terminaler).

Färdtjänst nya trafikledningen Hornsberg | Foto: Spårvägsmuseet* (2047-17 )
Systembeskrivning | Källa: SL/Tomas Sjöblom

Basstationer och frekvenser för det nya systemet
Basstationerna var av fabrikat SRA (Svenska Radioaktiebolaget) modell F604. Basstationen var en ruggad variant – inkl. linjeanslutningspanel och nätaggregat, av den mobila radiostationen C604. F604 installerades i ett rack, om även innehöll en separat mobil radioterminal C604 (samma radio som i färdtjänstfordonen) avsedd för test och övervakning av basstationen.

SRA basstation F600 | Källa: Comradio/Rune Trapper
St Göransgatan basstationsrack | Foto: f.d. JMR AB
Norrtälje | Foto: Tomas Sjöblom


1. Tx 170,3125 Rx 162,3125
2. Tx 170,4375 Rx 162,4375
3. Tx 170,5125 Rx 162,5125
4. Tx 170,9375 Rx 162,9375
5. Tx 170,9875 Rx 162,9875

 

Ursprunglig översikt F 80 basstationer | Källa: SL/Tomas Sjöblom

Basstationerna pacerades ursprungligen i Gustavsberg, Handen, Nynäshamn, Södertälje, Solna, Märsta, Brottby och Norrtälje samt Hallstavik (Norrby). På senare tid, tillkom en basstation i Stockholm vid S:t Göransgatan. Bastationen i Brottby flyttades också till Täby (Ensta vattentorn).


Mobil radioterminal F 80

Som mobil radioterminal i färdtjänstfordon installerades SRA C604.

Komplett fordonsinstallation | Källa: SL/Tomas Sjöblom
SRA C604 för SL färdtjänst | Källa: comradio/Rune Trapper
SRA C604 för SL färdtjänst | Foto: Tomas Sjöblom

ReTax taxameterutrustning | Foto: Tomas Sjöblom

Retax
Färdtjänstkörningar skedde både med SL:s färdtjänstfordon och med vanlig taxi utan SL:s F 80-system. Det framkom att det fuskades med Taxikörningarna. För att stävja detta togs ett ny specialutvecklad taxameter som installerades i det Taxibilar. Bilarna var redan var utrustade med ett Taxi 80-system, så införandet var tämligen smidigt. Retax – som systemet hette, togs i bruk i mitten av 80-talet.


Mobitex radiostation Ericsson C702 | Foto: Tomas Sjöblom

Mobitex
Färdtjänstens (SL:s) system F 80 var i drift fram till 1993-1994, då det successivt togs ur drift och skrotades. SL “sparade” dock på det sändartillstånd med fem kanaler i VHF-bandet. Vid den här tidpunkten var Färdtjänsten i första hand en beställarfunktion för Stockholms Läns landsting. Man bedrev alltså ingen trafik på egen hand.

Ersättningssystemet för det gamla F 80-systemet handlades nu upp som en tjänst. Det blev då Televerket och dess Mobitexsystem som vann upphandlingen. Deras system var i princip var det enda till buds stående systemet på marknaden.Landstinget hörde dock sig för hos SL Bansystem AB (dåvarande infrastrukturägaren för SL:s materiella tillgångar) om möjligheten till att “köra färdtjänsten” i något befintligt SL-system. Detta var då knappast teknisk genomförbart vid denna tidpunkt. Men man återkom några år senare med samma fråga…

Mobitex, var ett radiobaserat system för paketförmedling av text (data) och möjlighet till ytterst begränsat tal,som drevs av Televerket. Systemet hade utvecklats tillsammans med Ericsson, i början av 80-talet. 2004 såldes nätet till en privat aktör och 2012 lades hela systemet ned. Ursprungligen var systemet utvecklat som en planeringshjälp för Televerkets fälttekniker. Arbetsorder kunde ex. sändas och skrivas ut samt kvitteras. Systemet verkade inom 70 MHz-bandet.

Mobitex skrivare Ericsson | Foto: Tomas Sjöblom

I färdtjänstfordonen installerades en Landstingsägd mobil radioterminal (Ericsson C702) jämte en skrivare och övrig kringutrustning. Övrig infrastruktur som var nödvändig (ex. basstationer) hyrdes som funktion av Telia, i deras Mobitexsystem. En väldigt tunn länk om Mobitex finner du här, och på engelska här. Mellan åren 1993 till 2003, var Mobitex det förhärskande systemet för Färdtjänstens datakommunikationsbehov (körorder till bilar).


mega-tax
Meg Tax förarutrustning | Foto: Tomas Sjöblom

MegTax
Då Mobitex som tjänst betraktat ” var på fallrepet” så tvingades Landstinget 2003, åter att anskaffa ett nytt system. Denna gång blev det ett regelrätt standardiserat taxisystem (MegTax). Landstinget hörde åter sig för hos SL Infrateknik AB (dåvarande fortsatta infrastrukturägare för SL) om möjligheten till att “köra färdtjänsten” i det då planerade gemensamma nya digitala radiosystem för bussar (BussKom)”. Efter diskussioner, så fann Landstinget att den möjligheten inte – av olika anledningar, var moget ännu trots att det varit tekniskt fullt möjligt. Då valde man att gå vidare och upphandla, ett redan färdigutvecklat standardsystem för taxinäringen. Till stor del återanvändes dessutom befintliga (delvis sedan 10 år sparade basstationsplatser och sändartillstånd) från gamla F80-systemet. MegTax användes i c:a 10 år.

Färdtjänsten ägde återigen ett basstationsnät och det radiostationer som fanns installerade i fordonen för specialtransporter. Alltså inte vanliga taxibilar. Detta system var i drift i drygt 10 år. Idag finns inget kvar alls av några Landstingsägda färdtjänstradiosystem. Som basstation och mobil radiostation (utan manöverpanel) användes det Danska radiotillverkaren TP Radio och deras TP 6000-serie. Det var samma radioenhet både i basen och den mobila radion. Basen var inbyggd i ett större ruggad kapsling (som påminner om historisk design från Storno). Till en mobila radioterminalen hörde en fordons dator av fabrikat Structab.

Mobil radio TP 6000, med manöver | Source: RigPix
Mobil radio TP 6000, utan manöver | Foto: Tomas Sjöblom
Basstation TP 6000, Norrby/Hallstavik | Foto: Tomas Sjöblom

Veta mer…
Broschyr AGA com
Källor: Arkiv Tomas Sjöblom