Tunnelcentralen

”Tunnelcentralen kallas ofta T-banans hjärta. Och att det vilar något av science fiction över anläggningen är uppenbart.” På detta sätt inleds läsaren i Spårvägens orange reklambroschyr för Tunnelcentralen – utgiven 1962. Tunnelcentralen invigdes 1957 och var i drift ända fram till 1992.

Icarus Ytcentralen
Tunnelcentralen var bemannad dygnet runt i 35 år. Utifrån ett tekniskt perspektiv innebar ”dygnet-runt-driften” att underhåll, kompletteringar och ombyggnader alltid skedde i en förväntad avbrottsfri miljö. I princip tolererades inte några driftavbrott eller störningar av något slag. Utifrån dessa premisser byggdes och vidmakthölls den bakomvarande tekniken upp. Lokalen var från början insiktsfullt förberedd för tunnelbanans planerade utbyggnader under 60- och 70-talet.

Uppgiften som ankom på TUC var att leda tunnelbanesystemets trafik, och till stöd fanns det ett antal tekniska system installerade. Kontrolltavla för främst strömskenans kopplingsläge, tågtidskrivare, larmtelefon, selektortelefon och rikstelefon, högtalaranläggning, överfallslarm från spärrar, centralur, radioanläggning och korskoppling samt avbrottsfri kraftförsörjning till alla dessa system. Nedan två färgbilder  från 1959 från kontrollrummet. Bild 1 är fotograferad med Munkbrogatan och Mälartorget bakom lanterninfönsterna. Bild 2 är från motsatt håll med Riddarfjärden bakom fönstren.

Bild 1. Foto: Spårvägsmuseet (2031-D2812)
Bild 2. Foto: Spårvägsmuseet (2031-D2814)

Tunnelbanans linjenät från Hässelby strand via sammanbindningsbanan till Gullmarsplan, Farsta, Högdalen och Bagarmossen – visar den 12 meter långa kontrolltavlan som var trafikledarnas huvudsakliga informationskälla för strömskenans driftläge samt för tunnellyse, larmtelefoner och ventilation.Trafikledarnas kontrollbord är endast byggt för tunnelbana 1. Bemanningen var två trafikledare från Spårvägen, sitter i förgrunden på bild 2 och en eldriftledare från Elektricitetsverket som tredje man i samma bilds bakgrund. Tunnelcentralen byggdes successivt ut i samma takt som tunnelbanan, och inredningen ändrades, kompletterande och byttes ut allt eftersom tiden gick.För den kommande utbyggnaden för tunnelbanan 2, förlängdes bordet senare med ytterligare en sektion. I bakgrunden på bilden syns Stockholms Elektricitetsverks egna kontroll- och manövertavla för styrning och kontroll av tunnelbanans likriktarstationer i innerstaden. Nedan bild detaljbilder på 3 – elverkets kontrolltavla, 4 – kontrollbordet bakifrån och 5 – översikt ovanifrån. Bild 4 är klickbar, då syns en senare bild på samma kontrolltavla från 1974. På bilderna syns G. Logren, Einar Ivedal och John Johansson.

Bild 3. Foto: Spårvägsmuseet (2017-A14930)
Bild 4. Foto: Spårvägsmuseet (2017-A14918)
Bild 5. Foto: Spårvägsmuseet (2017-A14922)

På åtta år senare bilder (1967), noteras att Tunnelbana 2 är under byggande. Än så länge är sträckorna Ropsten-Skärholmen/Vårberg samt till Fruängen klara. Notera på bilderna 5 och 6, antydningen på kontrolltavlan, för den kommande förlängningen mot Stadion och Tekniska högskolan. Notera även att på bild 6 är elverkets kontrolltavla utökad jmf. med bild 2. Under det kvarvarande åren med den äldre inredningen så fanns de ljuddämpande glasburar mellan TUC 1 och TUC 2. Lokalen drogs med akustikproblem, framför allt då fler och fler arbetsplatser etablerades. I den senare inredningen (1975) så utfördes istället andra ljuddämpnade åtgärder i form av nedsänkta akustiktak och ljudabsorbenter.

Bild 6. Foto: Spårvägsmuseet ()
<center>Bildkälla: Storno brochyrmateriel</center>
Bild 7. Foto: Spårvägsmuseet ()

Nedan bild 8 en klassisk färgbild, som även fanns återgiven i SL:s 100-årsbok. Det intressanta i denna bild är två små detaljer. Kontrolltavlan har en insprängd ny del med grå mosaik (Stadion och Tekniska högskolan) och bakom kontrollbordet står en del av det nya kommande orange kontrollbordet, inför den stundande stora ombyggnaden i samband med nya TUC 3 och Järvabanans invigning hösten 1975.

Bild 8. Foto: Spårvägsmuseet (2044-14)

Till skiftet 60- 70-tal så installerades en ny – från det övriga arbetsplatserna separerat, bord för Stockholmspolisen – då det i tunnelbanan nu placerats ut övervakningskameror på strategiska stationer/platser med presumtiva ordningsproblem. I ett första läge placerades denna Polisplats intill TUC 2, som bild 9 visar. Efter den stora ombyggnaden 1975 omplacerades tunnelbanan kameraövervakning. Den spegelvändes och placerades in i en nisch bakom TUC 2, som bild 10 visar. Där blev man kvar en kort tid, innan polisens tunnelbaneövervakning flyttades till deras egna ledningscentral (KC) ”gropen” i det gamla polishuset på Kungsholmen. Det utrymme som lämnades, kunde frigöras och förvandlades till ett efterlängtat pentry för trafikledarna. Man ser tydligt på bilderna de 20 monitorerna och dess kontrollbord samt en manöverpult för tunneltågsradion – vilket användes som kommunikationsmedel även för de poliser som tjänstgjorde i tunnelbanan.

Bild 9. Foto: Spårvägsmuseet ()
Bild 10. Foto: Spårvägsmuseet (2044-12)

Trafikledningsarbete
Nedan tre privatbilder som ger några ögonblicksbilder från 1974. Bild 11, TUC 1 med Ftm okänd och Mauritz Carlsson. Bild 12, TUC 2 med från Ftm Gunnar Uppling och Torsten Grönblad. Bild 13, kontrolltavlan, och en grupp trafikmästaraspiranter. I mitten på bilden håller Ötm Åke Danielsson föredrag för gruppen om Tunnelcentralen.

Bild 11. Foto: Jan-Erik Sundin
Bild 12. Foto: Jan-Erik Sundin
Bild 13. Foto: Jan-Erik Sundin

Ombyggnaden inför 1975
I samband med invigningen av det tredje tunnelbanesystemet (31 augusti 1975) så byggdes tunnelcentralen radikalt om. Det blev nya orange kontrollbord (3 st sammanhängande) då ytterligare en bana skulle trafikledas och en helt ny kontrolltavla från Siemens med mosaikteknik i plast – istället för den gamla med metallplåtar. I samband med ombyggnaden så installerades också nya system för bland annat högtalarutrop och överfallslarm i spärrar.

Bild 14. Foto: Jvm, samlingsportalen (KBDB14748)

Bild 14 visar tydligt det nya kontrollbordet under konstruktion, bilden antagligen tagen tidigt 1975. På bilden ses närmast kameran Eilert Bandgren, i mitten Jan Schütt och längst från kameran [troligen] Hans Båging.

Bild 15. Foto: Okänd (från Roger Elmefors samling)

Nästa bild 15 är antagligen från 1976. I mitten (TUC 3) Erik Säfström och längst bort (TUC 1) antagligen Per Vallin och Henry Husén. Närmast kameran (TUC 2) okänd. Slutligen två svartvita bilder nedan från 1982/1983 från den högra delen av kontrollbordet (TUC 1). Bild 16, Ftm Carl-Erik Skoog. Bild 17, Ftm Per Vallin. Man kan klart och tydligt se att kontrollbord och kontrolltavla avviker i utförande från det äldre byggsättet före 1975.

Bild 16: Foto: Bert Jidebom
Bild 17: Foto: Bert Jidebom


Trafikledningsarbete under 80-talet
Tar mig friheten att lägga upp ett antal klickbara privatbilder på 80-talets trafikledning. Till största delen hämtade från Facebook i olika flöden där jag deltar. Några bilder är mina egna. Om någon inte är överens med mig – meddela så tar jag bort bilden. Håll till godo.

Jan-Erik Hylén TUC2. Hans-Tore Nygren TUC1, Pelle Bjurenborg TUC1.

Lennart Ljung TUC1. Lars Carlsson TUC3, Kent Larsen och Sten Lagström TUC2. Hans-Erik Lehndal TLC1 och Ulla Andersson TUC3.

Foto: Tomas Sjöblom (fejat panorama)

Panoramabild med Lennart Ljung/TUC1, Anders Bergström/TUC3 och Kent Larsen/TUC2 – nattpass i början av 80-talet.

Jan Poijes, Kent Larsen och Hans-Tore Nygren. Hans Nygren, Björn Sörklint (teletekniker), Kent Larsen, Leif Steen (teleingenjör) och troligen ”Katthultarn”. Börje Hoffman, Stig Andersson och Åke Olsson samt Åke Andersson.

Här några stökiga ombyggnadsbilder. Anders Ahrsjö 1988. Allmän ödeläggelse 1988 och Thomas Fransson 1984 med lödkolven i högsta hugg bakom kontrolltavlan. Den sista bilden är från slutet av 80-talet, Tore Thunqvist in action vid den nu utbrutna ledningsplatsen för TUC3. Bildskärm för tågtidskrivaren och två stora ENOK-skärmar i förgrunden.

Foto: Okänd

Tiden började nu rinna ut för denna ledningscentral i samband med SL:s stora omorganisation SL90. Om detta finns det mycket att skriva – men det passar i ett annat forum. Den 24 februari 1992 flyttade först ut TUC3 till Västra skogen – och sedan rullade det på…

Foto: Tomas Sjöblom

Här en deprimerande bild som visar den övergivna ledningscentralen 2008, strax innan SL säljer hela fastigheten. Bilden talar för sig själv… Nedan till vänster en arkitektgestaltning av tunnelcentralen från Spårvägens engelska utgåva av The Stockholm Underground Railway, 1958. Jämför med bilderna till höger från 2010, ifrån ett mäklarprospekt (Foto: Marina Ulfbåge Fastighetsmäklare AB) vid försäljningen av de lägenheter som nu upptar den yta där tunnelcentralen tidigare var placerad. Utrymmets höga takhöjd har nyttjats för lägenheter i två plan. Man kan tydligt urskilja och jämföra mot ursprunget, bärande pelare och bjälkar, samt lanterninfönster och vanliga fönster.

Bild: Scannad från SL-publikation
Foto: Marina Ulfbåge

Teknisk utrustning

Del av kontrolltavlan | Rekonstruktion: Tomas Sjöblom
Foto: Bert Jidebom


KB
– kontrollbordet manövrerade och indikerade främst tunnelbanans HT – högtalaranläggning (stationer och spärrar), ÖF – överfallslarmanläggningen (spärrar och trafikexpeditioner) och TB – tunnelbelysningen samt tunnlarnas LT – larmtelefoner. Kontrollbordet inrymde också vanliga TF – telefoner samt RA – radiomanövern och inte förglömma den mekaniska TTS – tågtidskrivaren (från 1957), som på ett [smör]papper dokumenterade tunnneltågens rörelser längs banan – uppdelat per strategiskt utvalda spårledningar. Själva KT – kontrolltavlan fungerade som indikeringspanel för tunnelbanans LS – likriktarstyrning och kontroll- och manöverpanel för tunnelfläktar (evakuering av brandrök) samt som indikeringspanel för tänd respektive släkt tunnelbelysning och inkomna larmtelefonanrop. Intill kontrollrummet fanns ett teknikrum (som även kallades ”hönsburen”). Där placerades apparatskåp och apparatstativ som innehöll de centrala delarna av respektive system samt en centralursanläggning, radioanläggningen och loggbandspelaren för radiosamtal. I rummet ändade även tunnelbanans telekabelsystem (via ”KK” – korskopplingen i källaren) i ett antal kopplingsskåp där 50- och 100-par telekablar anslöt till centralutrustningarna. I dessa kablar sändes order och indikeringssignaler för alla system med principen – en tråd en styrfunktion, en annan tråd en indikeringsfunktion. Ganska långt bort från dagens fjärrstyrsystem över data- och IP-nät. Intill en bild från teknikrummet 1983, med hemsidans upphovsman mekande med tågradions loggbandspelare. Stativet till vänster om bandspelaren är centraluret och stativet till höger om bandspelaren är ENOK (styrskåpet för kontrolltavlan). I förgrunden syns delar av stativet till tågtidskrivaren.


Ovan bilder från Stockholms elektricitetsverk Kronobergsstationen 1958 (Wikimedia Commons), Tunnelcentralen 1957 (Spårvägsmuseet), Ågesta kärnkraftverk kontrollrum 1966 (Wikimedia Commons) och  Marviken kontrollrum 1970 (dagalfred.bloggspace.se). Det fanns vid tidpunkten för tunnelcentralens ursprungliga projektering, inga bra referenser. Man kan alltså påstå att Spårvägen var lite pionjärer i utformning av moderna kontrollrum. Hitintills hade större kontrollrums utformning dominerats främst kontrollanläggningar för kraft och ställverksanläggningar för signaldrift.  Sedan när Tunnelcentralen byggdes om till mitten 70-talet, var det SL i sin tur som tog influenser från främst kraftindustrin och militären samt antagligen NASA.

STRIL60Apollo_16,_Mission_Control_-_Flickr_-_NASA_on_The_Commons

På bilderna intill (Wikimedia Commons), första bilden visar flygvapnets Stril 60/RGC (radargruppcentral). Utformningen av dessa stridsledningsbord sägs vara inspirationen till Tunnelcentralens nya inredning 1975. Tunnelcentralens teknik och kontrollbord levererades av företaget SATT (Svenska Aktiebolaget Trådlös Telegrafi) som parallellt hade uppdrag att leverera signalsäkerhetssystem till tunnelbanan. RGC-stridsledningsborden tillverkades dock av ett annat svenska företag – Standard Radio & Telefon AB. Andra bilden är kontrollborden på NASA MOCR-1 (Mission Operations Control Room) i Houston som byggdes 1965. Även Marviken och Ågesta har samma principiell utformning som Tunnelcentralen, jämför exempelvis de halvmåneformade kontrolltavlorna och kontrollbordens utformning.

Svenska Aktiebolaget Trådlös Telegrafi (SATT) var ett i Sverige helägt AEG-Telefunken företag som bland annat licensbyggde signalsystem från Union Switch and Signal Company, det system som ursprungligen installerades på tunnelbanan. Förutom signalsystem så gjorde spårvägen (och SL) också affärer med SATT/AEG vad gällde bland annat högtalarsystem. Inför ombyggnaden av Tunnelcentralen – erhöll SATT orderna att bygga upp den nya ledningscentralen, som skulle stå klar till hösten 1975. Uppdraget omfattade bland annat ett nytt kontrollbord (gullackerad plåt) samt centralsystem för tunnelbanan högtalaranläggning, överfallslarm, larmtelefoner och anpassningar mot den nya kontrolltavlan i mosaik, levererad från Siemens. Kontrollbordens formfaktor påminner väldigt mycket om de samtida operatörsbord som installerades i förvarets STRIL 60 anläggningar (luftförsvarscentraler, LCF och radargruppcentraler, RGC). Det i utförandet som verkligen avviker från dessa, var att på tunnelcentralen saknades ursprungligen all form av bildskärmar. Dock var jag själv med om att till kontrollbordet införskaffa och installera infällda platta monokroma (gul/svart) OEM-bildskärmar från finska Loimaa till slutet av 80-talet för en enkel tåglägesinformation (tågtidskrivaren).

Till sidans början…