Fordonsinstallationer

Bärbar Autophon | Foto: Samlingsportalen Jvm KBDB13897:02 (länk till Jvm KBDB14208)
Foto: Samlingsportalen Jvm KBDB14748:01

Pendeltåg
Bakgrund
I pendeltågsfordonen installerades radioterminaler med manöverpaneler för tågorderradion. Gemensamt för dessa utrustningar, var att den ägdes av SJ, då historiskt inga andra trafikutövare existerade. Så förhöll sig det under 30 år. Så sent som i början av år 2000, då SJ fick lämna ifrån sig trafikeringsuppdraget till Citypendeln (genom SL:s första upphandling av pendeltågstrafik), så överfördes ägandet av fordonen och således även radioinstallationerna ombord (X1 och X10) till AB SL. En avvecklingsplan tog vid, då systemägaren Banverket aviserade av TOR skulle läggas ned. SJ:s gamla system skulle ersättas av GSM-R, och detta blev också en realitet för SL:s pendeltågstrafik. Samtliga TOR-installationer byttes ut mot en första generation av GSM-R i samtliga förarhytter på SL:s pendeltågsfordon av typ X1 och X10.

Installationerna på pendeltågen har varit av olika typer genom tiderna. Initialt användes en bärbar radioutrustning från Autophon (SE19 C 73, som finns bevarad på Spårvägsmuseum). Klicka på bilden så ses den i sitt rätta sammanhang i en X1 förarhytt. Miniatyrbilden är från SL:s Tunnelcentral Icarus i Gamla stan 1975. I bilden ses samma radio stående till höger på kontrollbordet. Bilden är klickbar för en förstoring.


Historisk
För det permanenta fasta installationerna 1970, valdes Stornos mobilstation CQM 662 (samma modell som för bussarna i SL:s västra och norra trafikdistrikt) inklusive en specialframtagen manöverpanel. Det fanns två varianter på manöverpanelen. Nedan är två bilder på dessa. Första bilden är från okänd på en X1, nästa bild från X1 förarhytt A3076 (1974). Sista bilden är en ritning av panelen på första bilden.

Foto: Samlingsportalen KBDB14689
X1-A3076 | Foto: Samlingsportalen Jvm KBDB13913_02
Källa: tydal.nu

Kanalnummer | Foto: Tomas Sjöblom

Installationer ombord
På 80-talet skrotades Stornoinstallationerna. En ny radio från Motorola, MC Micro (ekvivalent med Motorola Radius M110 och Storno CQM 5500) installerades jämte en ny framtagen manöverpanel. Manöverpanelen tillverkades av SMS och fanns i två utföranden.

Pendeltåg X1
För X1-tågen (tillverkades 1967-1975) var manöverpanelen placerad i en löstagbar pultlåda till höger på förarbordet. Radiostationen placerades invändigt i pulten.

Pendeltåg X10
För de senare X10-tågen (tillverkades 1978-1981) placerades radions manöverpanel med en snedskuren front till höger – i ett för syftet speciellt upptaget, hål i förarpanelen. Samma princip som för övrigt var utförd SJ:s lok av typen RC5 och RC6.
Radiostationen placerades separat från pulten.

En variant fanns som byggde på en den danska leverantören AP Radiotelefons mobilradiostation AP 2000 samt en manöverpanel framtagen av BASRAB. En sådan, utförd i träram är bevarad på Spårvägsmuseet.

På manöverpanelen ställdes aktuellt tågnummer in med en tumhjulsomkopplare, jämte de vanliga radiofunktionerna såsom högtalarvolymen, anropsbegäran, göra provanrop, sända nödanrop och ändra kanal (inställt kanal nummer indikerades på en display) samt skifta över från Tågorderradio till Bangårdsradio som användes för ex. växling på depån i Älvsjö.

Radiopanel X1 | Foto: Tomas Sjöblom
Radiopanel X10 | Foto: Tomas Sjöblom
Foto: Tomas Sjöblom (kombo)

Automatiskt kanalval
För att underlätta för föraren, utrustades systemet med ett automatiskt kanalval. En speciell kanalvalsmottagare fanns integrerad i radions systemdel. Till denna anslöts en specialantenn – kanalvalsantenn, som var monterad i fordonets boggie (ett kort antennelement i ett VP-rör med fyllt med expoxyharts). I spåret fanns två slingantenner (medger riktningsberoende) som matades från fast kodade slingsändare. Utrustningen i spårmiljön, sände kanalinformation till kanalvalsmottagaren. Vid varje ställe längs spåret, där TOR-radion ombord på pendeltåget skulle byta kanal (1-7) fanns således denna utrustning. Systemdelen i radion ombord avgjorde i vilken ordning informationen togs emot, och ställde därefter om radions kanalval utifrån vilket basstationsområde den åkte in repspektive ut från. Bild 1 visar en kanalvalsantenn. Bild 2 visar slingsändarna och bild 3 visar en (av två) slingantenner i spåret. Bilderna är från Västerhaninge norra infart (med stöd av Banverket Produktion). Slingsändarna var monterade i en signalkur intill spåret. Notera de gamla Stornokapslingarna som använts. Kan ha varit återanvändning av de äldre fordonsmonterade radiostationerna, för detta ändamål.

Bild 1. Kanalvalsantenn | Foto: Tomas Sjöblom
Bild 2. Kanalvalssändare | Foto: Tomas Sjöblom
Bild 3. Slingantenn | Foto: Tomas Sjöblom

Fordonsinstallationer på SJ
På SJ i övrigt var radiostationer av fabrikat Sonab förhärskande under 70- och 80-tal. Många kanske minns den för SJ specialutvecklade orange bärbara radiostationen från Sonab. Radiostationen var ursprungligen utvecklad och tillverkad av AGA i början av 70-talet, och marknadsfördes ursprungligen under namnet AGA med beteckningen HR 3045. Här en intern länk till AGA/Sonab.

Bilder från SJ. Bilden (1) på en radioinstallation SJ-lok, RC4 nr. 1300, tagen i samband med SJ:s 125 årsjubileums kavalkad i Värtan 1981. Sex år senare är detta lok ett av de inblandade i den svåra Järnvägsolyckan i Lerum den 16 november 1987, loket skrotades efter olyckan, fordonsradioinstallation i en Fiat rälsbuss. Bilden (2) på en radioinstallation i en Fiaträlsbuss är från 2007 och visar förarhytten på Y1 nr. 1348, stående på Vilhelmina station.

Bild 1. RC4 | Foto: Tomas Sjöblom
Y1 Bild 2. | Foto: Tomas Sjöblom

Handportabel radio
Sonab HR 3045 fanns också i ett rent bärbart utförande. Nedan en stor bild på det tre varianter av denna klassiska radio i järnvägssammanhang.

Foto: Järnvägsmuseum

Till sidans början…