Ytcentralen

På tredje våningen placerades Ytcentralen (Tyc) för övervakning av yttrafikens linjenät – innerstadsbussar och närförort,  inklusive Nockebybanan. Till trafikcentralen inrapporterades alla trafikhändelser på med SS-fordon inblandade. Till en början användes den stadens biltelefonnät från 1952 (samma manöverutrustning som flyttats från Tegnérgatan), för sambandet med yttre trafikbefäl och reparatörspersonal.

Historik
Ursprungligen benämndes Ytcentralen för Centralövervakningen (även Trafikcentralen), då dess historia har sitt ursprung från den äldre ledningscentralen för bussar och spårvagnar på Tegnérgatan. Kontakten med bussar och spårvagnar upprätthölls med trafikcentralens radiobilar, som bemannades med trafikbefäl och var utplacerade runt strategiska platser. Även telefoner – utplacerade på strategiska ställen och anknutna mot Spårvägens telefonväxel, användes av fordonsförarna för direktkontakt till trafikcentralen.

Bild 1. Trafikcentralen 1960
Foto: Spårvägsmuseet* (okänd)
Ytcentralen
Bild 2. Trafikcentralen 1962
Foto: Spårvägsmuseet* (okänd)
Ytcentralen
Bild 3. Trafikcentralen 1964
Foto: Spårvägsmuseet* (2017-63-1573)

Bild 1 ovan, från 1960 visar den i stort sett nybyggda Trafikcentralen.

Bild 2 ovan, från 1962 visar en översikt av Trafikcentralen med fönster mot Kåkbrinken. På bordet står i princip samma utrustning som tidigare fanns på Tegnérgatan. Fordonsradion ännu inte installerad).

Bild 3 ovan, från 1964 visar Trafikcentralen med det nya Fordonsradiosystemet installerat. På borden finns manöverpulpeterna centralt placerade vid varje arbetsplats, notera även den ombyggda takbelysningen. På bilden figurerar följande – enligt notering från Spårvägsmuseum, förste trafikmästare (Ftm) från vänster till höger: Gustaf Robèrt, Kurt Hofer, Abbe Paulsson, Roland Nordemar och Gunnar Johansson.

Bild 4 nedan, från 1974 visar vid tiden före Trafikcentralens ombyggnad. Stilstudie av Ötm (Övertrafikmästare) Olle Klint, han bemannar chefsplatsen på Ytcentralen. Han bar inte uniform på bilden, och tjänstgjorde antagligen inte ens kontinuerligt i själva trafikledningen – men kroppsspråket, klädseln och flugan som pricken över i visade vem som bestämde! I bilden övre mitt, skönjas på väggen mellan två fönster, nedre delen av Fordonsradions centralutrustning.

Ytcentralen
Bild 4. Trafikcentralen 1974, Olle Klint
Foto: Jan-Erik Sundin

Ombyggnad
När Trafikcentralen moderniserades 1975, spegelvändes inredningen, praktiskt taget. Detta skedde i samband med att BTL-systemet (beskrivs på annat ställe) skulle tas i bruk. En mindre datarum byggdes istället upp i den del som fram tills dess varit Trafikcentralens hjärta. Fram till dess var fordonsradions centralutrustning öppet installerad mot en vägg i trafikcentralen. Vid ombyggnaden flyttades centralutrustningen in i den nya datarummet. Bilderna nedan är från vardagens trafikledningsarbete under 80-talet.

Ytcentralen
Bild 5. Trafikcentralen 1980
Foto: Lars-Olof Anfelter

Bild 5 ovan, är från 1980-talets början. Mannen mitt i bild med väst är Pelle Swing och mannen vid fönstret är Arne Johansson. Åke Andersson (idag Filubelli) syns med ryggen – och med händerna i byxfickorna. Trafikledaren, i den ljusblå uniformen Tage Jansson.

Bild 6 nedan, är från slutet av 80-talet. Vid fönstret sitter Lennart Åkerblom, sen är det Lars-Gunnar Edvardsson och närmast Anders Pihl “Pilas”. Mannen med ryggen mot kameran är Anders Rehnström.

Ytcentralen
Bild 6. Trafikcentralen 1990
Foto: Spårvägsmuseet* (okänd)

På bild 5 och 6 ses tydligt BTL-systemets Alfaskop terminaler

BTL

Det sista trafikledningssamtalen från Mälartorgets ytcentral skedde 31 augusti 1990.
Då hade både Fordonsradiosystemet tagits ur bruk och blivit ersatt av Innerstadsradion. Trafikledningsarbetet hade dessutom redan successivt flyttat ut till depåerna vid Bromma, Hornsberg och Hammarby (senare Nyboda).