Tunnelcentralen

”Tunnelcentralen kallas ofta T-banans hjärta. Och att det vilar något av science fiction över anläggningen är uppenbart.” På detta sätt inleds läsaren i Spårvägens orange informationsbroschyr för Tunnelcentralen – utgiven 1962. Tunnelcentralen invigdes 1957 och var i drift ända fram till 1992.

Tunnelcentralen
Omslaget till informationsbroschyr om Tunnelcentralen 1962.
Källa: Tomas Sjöblom arkiv

Tunnelcentralen var ständigt bemannat, dygnet runt i 35 år. Utifrån ett tekniskt perspektiv innebar ”dygnet-runt-driften” att underhåll, kompletteringar och ombyggnader alltid skedde i en förväntad avbrottsfri miljö. I princip tolererades inte några driftavbrott eller störningar av något slag. Utifrån dessa premisser byggdes och vidmakthölls den bakomvarande tekniken upp. Lokalen var från början insiktsfullt förberedd för tunnelbanans planerade utbyggnader under 60- och 70-talet.

Tunnelbanans linjenät från Hässelby strand via sammanbindningsbanan till Gullmarsplan, Farsta, Högdalen och Bagarmossen – indikeras ursprungligen på den 12 meter långa kontrolltavlan. Den var trafikledarnas huvudsakliga informationskälla för strömskenans driftläge samt för tunnellyse, larmtelefoner och ventilation.Trafikledarnas kontrollbord var från början endast byggt för tunnelbana 1. Bemanningen var två trafikledare (Ftm G. Logren och  Ftm Einar Ivedal samt eldriftledaren John Johansson) från Spårvägen, som satt jämte varandra vid kontrollbordets upprättstående panel. Elektricitetsverket bemannade den tredje skrivbordsplatsen, som saknar panel.

Tunnelcentralen
Sidovy på det ursprungliga kontrollbordet 1962.
Foto: Spårvägsmuseet* okänd fotograf/bildreferens
Tunnelcentralen
Fågelperspektiv på det ursprungliga kontrollbordet 1962.
Foto, okänd: Spårvägsmuseet* bildreferens saknas

Uppgiften som ankom på TUC var att leda tunnelbanesystemets trafik, och till stöd fanns det ett antal tekniska system installerade. Kontrolltavlan var främst för strömskenans kopplingsläge. Kontrollbordet med sin tågtidskrivare, larmtelefon, selektortelefon och rikstelefon, högtalaranläggning, tunnellysemanöver samt överfallslarm från spärrar. Bakomliggande teknikrum härbärgerade ett centralur, korskoppling samt avbrottsfri kraftförsörjning till alla systemen. På senare tid installerades en radioanläggning. Nedan tre eleganta färgbilder på kontrollrummet från 1959. Okänd fotograf.

Bild 1, fotograferad med Munkbrogatan och Mälartorget bakom lanterninfönsterna.
Bild 2, från motsatt håll med Riddarfjärden bakom fönstren.
Bild 3, en något suddig interiörbild.

Tunnelcentralen
Bild 1.
Foto: Spårvägsmuseet* (2031-D2812)
Tunnelcentralen
Bild 2.
Foto: Spårvägsmuseet* (2031-D2814)
Tunnelcentralen
Bild 3.
Foto: Spårvägsmuseet* (2031-D2808)

På bild 4 och 5 nedan syns Stockholms Elektricitetsverks egna kontroll- och manövertavla för styrning och kontroll av tunnelbanans likriktarstationer och frånskiljare. Bemannade platser med motsvarande kontrolltavlor – förutom Munkbron/Mälartorget, fanns också vid Kronoberg, Beckomberga och Enskede. Okänd fotograf och bildreferens.

Tunnelcentralen
Bild 4, 1957.
Foto: Spårvägsmuseet*
Bild 5, 1967.
Foto: Spårvägsmuseet*

Tunnelcentralen byggdes successivt ut i samma takt som tunnelbanan, och inredningen ändrades, kompletterande och byttes ut allt eftersom tiden gick. För den kommande utbyggnaden för tunnelbanan 2, förlängdes bordet senare med ytterligare en sektion.

På åtta år senare bilder (1967), noteras att Tunnelbana 2 är under byggande. Än så länge är sträckorna Ropsten-Skärholmen/Vårberg samt till Fruängen klara. Notera på bilderna 6 och 7, antydningen på kontrolltavlan, för den kommande förlängningen mot Stadion och Tekniska högskolan. På bild 7, närmast kameran Gunnar Rimbrant. Notera även att på bild 6 är elverkets kontrolltavla utökad jmf. med bild 3. Under det kvarvarande åren med den äldre inredningen så fanns de ljuddämpande glasburar mellan TUC 1 och TUC 2. Lokalen drogs med akustikproblem, framför allt då fler och fler arbetsplatser etablerades. I den senare inredningen (1975) så utfördes istället andra ljuddämpande åtgärder i form av nedsänkta akustiktak och ljudabsorbenter. Bild 8 (klickbar) är en klassisk färgbild, som även fanns återgiven i SL:s 100-årsbok. Det intressanta i denna bild är två små detaljer. Kontrolltavlan har en insprängd ny del med grå mosaik (Stadion och Tekniska högskolan) och bakom kontrollbordet står en del av det nya kommande orange kontrollbordet, inför den stundande stora ombyggnaden i samband med nya TUC 3 och Järvabanans invigning hösten 1975.

Tunnelcentralen
Bild 6.
Foto, okänd: Spårvägsmuseet*
Tunnelcentralen
Bild 7.
Foto, okänd: Spårvägsmuseet*
Tunnelcentralen
Bild 8.
Foto, Peter Gullers: Spårvägsmuseet* (2044-14)

Polisen
Till skiftet 60- 70-tal så installerades en ny – från det övriga arbetsplatserna separerat, bord för Stockholmspolisen – då det i tunnelbanan nu placerats ut övervakningskameror på strategiska stationer/platser med presumtiva ordningsproblem. I ett första läge placerades denna Polisarbetsplats (tunnelbaneövervakningen) vänster om TUC 2, som bild 9 visar. Efter den stora ombyggnaden 1975 flyttades tunnelbanan kameraövervakning. Den spegelvändes och placerades in i en nisch bakom TUC 2, som bild 10 visar. Där blev man kvar en kort tid, innan polisens tunnelbaneövervakning, återigen flyttades. Nu till Polisens egna ledningscentral (LKC) ”Gropen” i det gamla polishuset på Kungsholmen. Det utrymme som lämnades på TUC, kunde nu frigöras och förvandlades då till ett efterlängtat pentry för trafikledarna. Man ser tydligt på bilderna de 20 monitorerna och dess kontrollbord samt på bild 10, en manöverpulpet för tunneltågsradion – vilket användes som kommunikationsmedel även för de poliser som tjänstgjorde i tunnelbanan.

Tunnelcentralen
Bild 9.
Foto, okänd: Spårvägsmuseet*
Tunnelcentralen
Bild 10.
Foto, okänd: Jvm KBDB14748:01

Trafikledningsarbete, tidigt 70-tal
Nedan tre fina privatbilder som ger några ögonblicksbilder från 1974. Bild 11, TUC 1 med okänd och Ftm Mauritz Carlsson. Bild 12, TUC 2 med från Ftm Berglund och Ftm Torsten Grönblad. Bild 13, kontrolltavlan, och en grupp trafikmästaraspiranter. I mitten på bilden håller Ötm Åke Danielsson föredrag för gruppen om Tunnelcentralen. Klickar man på bild 13, kommer en förstorad gruppbild fram.

Tunnelcentralen
Bild 11.
Foto: ”Sudden” Jan-Erik Sundin
Tunnelcentralen
Bild 12.
Foto: ”Sudden” Jan-Erik Sundin
Tunnelcentralen
Bild 13.
Foto: ”Sudden” Jan-Erik Sundin

Ombyggnaden inför 1975
I samband med invigningen av det tredje tunnelbanesystemet (31 augusti 1975) så byggdes tunnelcentralen radikalt om. Det blev nya orange kontrollbord (3 st sammanhängande) då ytterligare en bana skulle trafikledas och en helt ny kontrolltavla från Siemens med mosaikteknik i plast – istället för den gamla med metallplåtar. I samband med ombyggnaden så installerades också nya system för bland annat högtalarutrop och överfallslarm i spärrar.

Tunnelcentralen
Bild 14.
Foto, okänd: Jvm KBDB14748

Bild 14 visar tydligt det nya kontrollbordet under konstruktion, bilden antagligen tagen tidigt 1975. På bilden ses närmast kameran Eilert Bandgren, i mitten Jan Schütt och längst från kameran Per Vallin (eller möjligen Hans Båging).

Tunnelcentralen
Bild 15.
Foto, okänd: Roger Elmefors samlingar

Nästa bild 15 är antagligen från 1976. I mitten (TUC 3) Erik Säfström och längst bort (TUC 1) antagligen Per Vallin och Henry Husén. Närmast kameran (TUC 2) okänd. Slutligen två svartvita bilder nedan från 1982/1983 från den högra delen av kontrollbordet (TUC 1). Bild 16, Ftm Carl-Erik Skoog. Bild 17, Ftm Per Vallin. Man kan klart och tydligt, att kontrollbord och kontrolltavla avviker i utförande från det äldre byggsättet före 1975. Filmen som länkas är från Margit Classon´s pensionsavtackning (1986). Margit Classon var den första kvinnan att köra buss i Stockholm 1958. 28 år senare arbetade hon sin sista arbetsdag dag före pension, som förste trafikmästare på Tunnelcentralen. Ett fantastiskt tidsdokument.

Tunnelcentralen
Bild 16.
Foto, Bert Jidebom: Arkiv Tomas Sjöblom
Tunnelcentralen
Bild 16.
Foto, Bert Jidebom: Arkiv Tomas Sjöblom
Tunnelcentralen
Länk till film på YouTube. Upphov Lennart Ljung.

Trafikledningsarbete, 80-talet
Tar mig friheten att lägga upp ett antal klickbara privatbilder på 80-talets trafikledning. Till största delen hämtade från Facebook i olika flöden där jag deltar. Några (men inte alla) bilder är mina egna. Om någon inte är överens med mig om publiceringen – vänligen meddela så tar jag bort bilden. Håll till godo.

Jan-Erik Hylén TUC 2 | Hans-Tore Nygren TUC 1 | Pelle Bjurenborg TUC 1

TunnelcentralenTunnelcentralenTunnelcentralen


Lennart Ljung TUC 1 | Lars Carlsson TUC 1 , Kent Larsen TUC 3 och Sten Lagström TUC 2 | Hans-Erik Lehndal TUC 1 och Ulla Andersson TUC 1

TunnelcentralenTunnelcentralenTunnelcentralen


Panoramabild med Lennart Ljung TUC 1, Anders Bergström TUC 3 och Kent Larsen TUC 2 – nattpass i början av 80-talet. Fotomontage: Tomas Sjöblom.

Tunnelcentralen


Margit Claesson och Tomas Sjöblom | Börje Johansson och Gösta Hede TUC 3 | Ulla Andersson, Stickan Anderson och Sven Sandberg. Det två sista bilderna, Anders Bergström.

TunnelcentralenTunnelcentralenTunnelcentralen


Jan Poijes, Kent Larsen och Hans-Tore Nygren | Hans Tore Nygren, Björn Sörklint (teletekniker), Kent Larsen, Leif Steen (teleingenjör) och troligen ”Katthultarn” | Börje Hoffman, Stig Andersson och Åke Olsson samt Åke Andersson (med handen i byxfickan)

Tunnelcentralen Tunnelcentralen Tunnelcentralen


Tomas Sjöblom och Åke Ohlsson | Obemannad TUC 2!! | Börje Johansson och Henry Husen
TunnelcentralenTunnelcentralenTunnelcentralen


Här några allmänt stökiga ombyggnadsbilder från slutet av 80-talet. Anders Ahrsjö | Allmän ödeläggelse | Thomas Fransson med lödkolven i högsta hugg bakom kontrolltavlan

Tunnelcentralen TunnelcentralenTunnelcentralen


Slutligen två fina bilder från slutet av 80-talet. Tm Tore Thunqvist | Anders Ahrsjö.

TunnelcentralenTunnelcentralen


Slutet…
Tiden började nu rinna ut för denna ledningscentral i samband med SL:s stora omorganisation SL 90. Om detta finns det mycket att skriva – men det får bli kanske en senare fråga. Den 24 februari 1992 flyttade först ut TUC 3 till Västra skogen – och sedan rullade det på…

Nedan en situationsbild 2008 strax innan SL säljer hela den nu 51 år gamla byggnaden i kvarteret Icarus. Tunnelcentralens lokal är fullständigt tömd. Fortfarande är det dock Stockholms stad som äger marken/fastigheten. Nästa bild en arkitektgestaltning av Tunnelcentralen från Spårvägens engelska utgåva av The Stockholm Underground Railway, 1958.

Tunnelcentralen

Foto: Tomas Sjöblom
Tunnelcentralen

Källa: SL publikation

När huset såldes och bostadsrätter byggdes, publicerades nedan bild i ett mäklarprospekt som användes vid försäljningen. Tunnelcentralens ursprungliga utrymmet med höga takhöjd har nyttjats för lägenheter i två plan. Man kan tydligt urskilja och jämföra mot ursprunget, med det bärande pelarna och bjälklaget, samt mot lanterninfönstren.

Tunnelcentralen
Övre lägenheten i hörnet Munkbrogatan/Mälartorget
Foto: Marina Ulfbåge Fastighetsmäklare AB


Teknisk utrustning

Tunnelcentralen
Del av kontrolltavlan | Rekonstruktion: Tomas Sjöblom
Tunnelcentralen
Tomas Sjöblom vid huvuduret| Foto: Bert Jidebom


I huvudsak fanns följande tekniska system på Tunnelcentralen.
Kontrollbordet – KB, manövrerade och indikerade främst tunnelbanans olika telesystem.
HT – högtalaranläggning (stationer och spärrar).
ÖF – överfallslarmanläggningen (spärrar och trafikexpeditioner).
TB – tunnelbelysningen
LT – tunnlarnas larmtelefoner.
Kontrollbordet inrymde också vanliga telefoner/linjetagare – TF, samt radiokommunikation – RA, och inte förglömma den mekaniska tågtidskrivaren – TTS , (från 1957), som på ett [smör]papper dokumenterade tunnneltågens rörelser längs banan – uppdelat per strategiskt utvalda spårledningar.

Kontrolltavlan – KT, fungerade främst som indikeringspanel för tunnelbanans likriktarstationer, detta via en koppling mot ENOK (elverkets order och kontrollsystem) samt för fjärrkontroll- och indikering av tunnelfläktar (evakuering av brandrök). I kontrolltavlan indikerades även tänd tunnelbelysning och inkomna larmtelefonanrop.

Intill kontrollrummet fanns ett teknikrum (som även kallades ”hönsburen”). Där placerades apparatskåp och apparatstativ som innehöll de centrala delarna av respektive system samt en centralursanläggning – UR, radioanläggningen och loggbandspelaren för radiosamtal. I rummet ändade även tunnelbanans telekabelsystem (via ”KK” – korskopplingen i källaren) i ett antal kopplingsskåp där 50- och 100-par telekablar anslöt till centralutrustningarna. I dessa kablar sändes order och indikeringssignaler för alla system med principen – en tråd en styrfunktion, en annan tråd en indikeringsfunktion. Ganska långt bort från dagens fjärrstyrsystem över data- och IP-nät. Intill en bild från teknikrummet 1983, med hemsidans upphovsman mekande med tågradions loggbandspelare. Stativet till vänster om bandspelaren är centraluret och stativet till höger om bandspelaren är ENOK (styrskåpet för kontrolltavlan). I förgrunden syns delar av stativet till tågtidskrivaren.


Kontrollrum
Det fanns vid tidpunkten för tunnelcentralens ursprungliga projektering, inga bra referenser i Svergie. Man kan alltså påstå att Spårvägen var lite pionjär i utformning av ett modernt kontrollrum. Hitintills hade större kontrollrums utformning dominerats främst anläggningar för kraftkontroll och signalställverk.  När sedan Tunnelcentralen byggdes om till mitten 70-talet, var det SL i sin tur som tog influenser från militär samt antagligen också NASA, kan man tro.

Tunnelcentralen
Tunnelcentralen 50-talet | Foto: Spårvägsmuseet*
Tunnelcentralen
Stockholms elektricitetsverk Kronobergsstationen 50-talet | Foto: Wikimedia Commons
Tunnelcentralen
Ågesta kärnkraftverk kontrollrum 60-talet | Foto: Wikimedia Commons
Tunnelcentralen
Marvikens kraftverk kontrollrum 70-talet | Foto: dagalfred.bloggspace

Tunnelcentralen
Flygvapnets Stril 60/RGC (radargruppcentral) | Foto: Wikimedia Commons
Tunnelcentralen
NASA MOCR-1 (Mission Operations Control Room) | Foto: Wikimedia Commons

Tunnelcentralens senare ombyggnad och  bord sägs vara inspirationen från Flygvapnets Stril-60 centraler. Tekniken och kontrollbordet levererades av företaget SATT (Svenska Aktiebolaget Trådlös Telegrafi) som parallellt hade uppdrag att leverera signalsäkerhetssystem till tunnelbanan.
RGC-stridsledningsborden tillverkades dock av ett annat svenska företag – Standard Radio & Telefon AB. Andra influenser kan ex. kontrollborden på NASA MOCR-1 (Mission Operations Control Room) i Houston som byggdes 1965. Även Marviken och Ågesta har samma principiell utformning som Tunnelcentralen, jämför exempelvis de halvmåneformade kontrolltavlorna och kontrollbordens utformning.

Svenska Aktiebolaget Trådlös Telegrafi (SATT) var ett i Sverige helägt AEG-Telefunken företag som bland annat licensbyggde signalsystem från Union Switch and Signal Company, det system som ursprungligen installerades på tunnelbanan. Förutom signalsystem så gjorde spårvägen (och SL) också affärer med SATT/AEG vad gällde bland annat högtalarsystem.

Tunnelcentralen
Kraftkontroll Råcksta 70-tal | Foto: Vattenfall historia och kulturarv

Inför ombyggnaden av Tunnelcentralen – erhöll SATT ordern att bygga upp den nya ledningscentralen, som skulle stå klar till hösten 1975. Uppdraget omfattade bland annat ett nytt kontrollbord (gult lackerad stålplåt) samt centralsystem för tunnelbanan högtalaranläggning, överfallslarm, larmtelefoner och anpassningar mot den nya kontrolltavlan i mosaik, levererad från Siemens.

Kontrollbordens formfaktor påminner väldigt mycket om de samtida operatörsbord som installerades i förvarets STRIL 60 anläggningar (luftförsvarscentraler, LCF och radargruppscentraler, RGC). Det i utförandet som verkligen avviker från dessa, var att på tunnelcentralen saknades ursprungligen all form av bildskärmar. Dock var jag själv med om att till kontrollbordet införskaffa och installera infällda platta monokroma (gul/svart) OEM-bildskärmar från finska Loimaa till slutet av 80-talet för en enkel tåglägesinformation (tågtidskrivaren).