Saltsjöbanan

På Saltsjöbanan installerades 1961 ett kommunikationsradiosystem, som i stora drag, mycket liknande systemet på Lidingöbanan. Svenska Radioaktiebolaget erhöll fick detta uppdrag. Antagligen beroende på att också bussarna i området, var närbesläktade bussbolag (BSBV och BSV) till Saltsjöbanan. Dessa var utrustade med radiosystem från SRA. Foto: Spårvägsmuseet.

DjurgårdslinjenLidingöbanornaNockebybananRoslagsbananSaltsjöbanan


Historik
Saltsjöbanan Järnvägs AB Stockholm – Saltsjön, förkortat SSnJ ägdes av Wallenberg, såsom även bussbolagen i området. Svenska Radioaktiebolaget var också ägt av Wallenbergsfamiljen, så valet av leverantör var antagligen lätt.

Det har tyvärr inte återfunnits några gamla radioterminaler för Saltsjöbanan på SL. Det närmsta lämningen av vad för typ av utrustning som troligen funnits ombord på tågen, är det kablage som finns kvar i en buss på spårvägsmuseum. Björknäsbuss (BSBV) fordon 7062 (H62), en Scania Cf – i klassisk gul färgsättning med svart bård. Kablarna som ligger kvar på hatthyllan bakom förarplatsen hör till en samtida mobilstation SRA CT 45, om också i stort påminner om dåvarande konkurrenten AGA:s motsvarande radiostation NATU.

<center>Storno CQM 712 | Källa: Broschyrmateriel Storno</center>
SRA CT 45 | Källa: Göteborgs stadsmuseum

Bilden ovan är lånad från Göteborg Stadsmuseums föremålsdatabas och visar en SRA CT 45.  Jag har ytterst lite information och kunskap om dessa äldre SRA-utrustningar, och inte mycket verkar finnas på nätet. Dock lite information med bilder finns på polisradio förr och nu. Finns det någon läsare som känner till mer – hör av Er till mig.


Storno CQL 612 | Picture: hambazar.unas.hu

Senare system
Till slutet av 60-talet byttes radiosystemet ut till ett 160-MHz system från Storno. Ombord på tågen installerades den nya integrerade mobilstationen CQL 612. Denna var en utveckling av Storno CQM 612 – och skillnaden låg i att både manöver och radiostation var i en och samma kapsling. Detta nya systemen hölls i liv i c:a 15 år, tills den stora renovering och ombyggnad av Saltsjöbanan som skedde 1976.

Då trafikeringen återigen startade, då med nya järnvägsfordon av typ C10/C11, som var i form av ”överblivna” och ombyggda tunnelbanevagnar modell C8 från tunnelbana 3. Vid samma tidpunkt installerades återigen en Storno i fordonen, men denna gång en traditionell CQM 612 med en för SL specialutvecklad manöverpanel.. Denna gång som ett helt nytt enkanals  radiosystem med samtalstyrning och selektivanrop, som fick vara kvar fram till det att SL 1993 anskaffade sitt nya gemensamma tågradiosystem från Motorola. Teckningen nedan visar Stornoradions manöverfront i tågen fören 1976 (klicka på bilden så ser du en radioinstruktion från Baningenjören) och den under bilden visar hur man manöverpanelen såg ut efter 1976, jämför gärna med tunneltågradions motsvarande.

Manöverpanel CQL 612 | Källa: Radioinstruktion Saltsjöbanan
Manöverpanel CQM 612 | Foto: Tomas Sjöblom

Basstationerna för detta system placerades på Fisksätra vattentorn (huvudbas), Neglinge station (reservbas) och vid Stadsgårdstunneln och Henriksdalstunneln. Det två senare var för tunneltäckning, anslutna mot samma typ av antennkabel som var monterad i tunnelbanan.

Till sidans början…