Saltsjöbanan

Saltsjöbanan


På Saltsjöbanan installerades 1961 ett kommunikationsradiosystem, som i stora drag, mycket liknande systemet på Lidingöbanan. Svenska Radioaktiebolaget erhöll fick detta uppdrag. Antagligen beroende på att också bussarna i området, var närbesläktade bussbolag (BSBV och BSS) till Saltsjöbanan. Dessa var utrustade med radiosystem från SRA. Foto: Spårvägsmuseet*.


Saltsjöbanan
Radiokablage H65 | Foto: Tomas Sjöblom

Historik
Saltsjöbanan Järnvägs AB Stockholm – Saltsjön, förkortat SSnJ ägdes av Wallenberg, såsom även bussbolagen i området. Svenska Radioaktiebolaget var också ägt av Wallenbergsfamiljen, så valet av leverantör var antagligen lätt.

Det har tyvärr inte återfunnits några gamla radioterminaler för Saltsjöbanan på SL. Det närmsta spåret av vad för typ av utrustning som troligen funnits ombord på tågen, är det radiokablage som finns kvar i den Scania CF Björknäsbuss på spårvägsmuseum, H65, 7062 – i klassisk gul färgsättning med svart bård. Kablarna som ligger kvar på hatthyllan bakom förarplatsen hör till en samtida mobil radiostation SRA CNT-43. En 80 MHz rörbaserad radio med upp till 40 W uteffekt. Fyra 4 kanaler och möjlighet till passning, med en liten smidig manöver med kanalvred, volym och brusspärrsknapp.

Saltsjöbanan
SRA CNT-43 | Källa: Svenska Radioaktiebolaget på Facebook

Saltsjöbanan
Storno CQL 612 | Picture: hambazar.unas.hu

Senare system
i skiftet 60-70 tal togs det gamla SRA-systemet ur drift, till förmån för ett nytt system från Storno. Ombord på tågen installerades en integrerade mobilstationen, benämnd CQL 612. Denna var en vidareutveckling av Stornos flaggskeppsprodukt CQM 612 – men skillnaden låg i att både manöver och radiostation var integrerad i en och samma kapsling. Detta nya systemet hölls i liv i c:a 20 år.

Under perioden 1975–1976, upprustade SL Saltsjöbanan. Nya fordon av typerna C10/C11 (baserade på tunnelbanans typ C8), som ersatte det gamla trätågen, gjorde entré. Från början (jag har inte hela historien klar för mig ännu …) finns bildbevis att i förarhytterna installers en – på sedvanligt sätt, en SL-specialtillverkad radiopanel. Antagligen med den gamla CQL-radion i bakgrunden. Detta är oklart … Vad som däremot är vederlagt, är att under 80-talet moderniserades och byggdes systemet om (den så kallade tysta radion) – med bl.a. den specialbyggda panelen i fordonen. Systemet styrdes av 5-tons selektiv, och möjliggjorde ett tyst system med samtalsstyrning och individuella anrop till och från trafikledningen. Detta system låg i 160-MHz bandet, samma som tunnelbanan. I fordonen installerades återigen Storno, men denna gång en traditionell CQM 612. På tågledningen i Neglinge placerades en vanlig Storno bordsmanöver CB 680, som också fanns på många andra ställen inom SL-koncernen.

Saltsjöbanan
Tågledningen Neglinge | Foto: Roland Svensson

Anropskoden för Saltsjöbanans radiosamtal till trafikledningen i Neglinge, var SAJ 2. Varje radiostation hade sin unika anropskod. SAJ 1 var för övrigt banmästarkontoret. Om du klickar på bilden på CQL 612 ses en radioinstruktion. På bilden från Tågledningen syns i vänster nederkant en Storno bordsmanöver CB 680.

Saltsjöbanan
Radio i förarhytt på motorvagn SSnJ XCo (eller manövervagn SSnJ CFo), 1975 | Foton: Christer Göransson
Saltsjöbanan
Manöverpanel Saltsjöbanan före 1975 (med CQL 612). | Källa: Radioinstruktion Saltsjöbanan
Saltsjöbanan
Radiopanel i C10/C11 förarhytt 1977 | Foton: Spårvägsmuseet (2012-4468)*
Saltsjöbanan
Radiopanel “tysta radion” C10/C11 Saltsjöbanan på 80-talet (med CQM 612). | Foto: Tomas Sjöblom

Saltsjöbanan
CQM 5112 | Foto: Tomas Sjöblom
Saltsjöbanan
Motorola Radios GP 300 | Foto: Tomas Sjöblom

Saltsjöbanan
Fisksätra vattentorn | Foto: Tomas Sjöblom

Basstationen för detta system placerades på Fisksätra vattentorn (huvudbasen). På Neglinge station placerades en reservbasstation, och vid Stadsgårdstunneln respektive Henriksdalstunneln, installerades tunnelbasstationer anslutna mot en antennkabel av samma modell som  i tunnelbanan. Som basstation valdes Storno CQF 612. På min bild från 1995 syns basstationen till höger i bakgrunden. I förgrunden, utställda (men ej ännu inkopplade) basstationer för det nya Tågradiosystemet.


Det nya systemet från 70-talets mitt, fick vara kvar fram till mitten av 90-talet, och ersattes då av SL:s då anskaffade nya gemensamma tågradiosystem SmartZone från Motorola.