Östra och Södra

Upphandling Östra och Södra trafikdistrikten
I den funktionsbeställning som SL upphandlade det tänkta nya radiosystemet på Södertörn och Värmdölandet – i slutet av 70-talet, specificerade beställaren SL en grundfunktion som leverantören inom stipulerad tid skulle projektera och bygga upp samt redovisa för beställaren. Det var samma principer som gällde för det tidigare upphandlade norra och västra distrikten. I uppdraget ingick även att leverantören i samarbete med SL skulle genomföra praktiska radiomätningar i det färdiga nätet, för att bestämma om extra basstationer blev nödvändig att installera.

Som leverantör valde SL företaget MTR Radiosystem i Nynäshamn, som var återförsäljare av Philips.

MTR Radiosystem

Östra och Södra

Centralutrustningen i Gustavsbergs vattentorn
Foto: Tomas Sjöblom

Handen och Björknäs (Pye-systemen)
1978/1979 byggdes två större radionät med utrustning från Pye (ett då Philipsföretag) upp för f.d. Trafik AB Saltsjöfart busslinjenät. Det vill säga SL:s busstrafik på Värmdölandet och  Södertörn. Systemen gick delvis i varandra. Huvudprincipen var att ett antal basstationsplatser med Pye basstationsmoduler i F400-serien (sändaren T412 och mottagaren R412), som placerades ut på strategiska platser (Nacka, Gustavsberg, Brandbergen och Nynäshamn) och med hjälp av ett antal mindre motsvarande  kompletterande basstationer (Bollmora, Ösmo, Dalarö, Farsta mm samt på senare tid även i Cityterminalen). Basstationerna utrustades med en för tiden avancerad referensgenerator (HS400) som gav en noggrann referens till basstationens sändare. All sändning i de två systemen skedde simultant på samma kanal över samtliga basstationer, och detta krävde en hög noggrannhet för att undertrycka störningar i gränstrakterna mellan basstationernas respektive räckviddsområde. Centralutrustningen för respektive system placerades vid Handens och Gustavsbergs basstationer, och byggdes upp med diversitetsmottagning (ASSORT) enligt samma princip som Storno hade i sina system. Vid varje givet tillfälle valdes då automatiskt in den basstationsmottagare som för tillfället gick in med bäst kvalité och signalstyrka. I trafikområdenas tillhörande bussgarage (Björknäs, och Grisslinge samt Handen, Ribby och Ösmo) placerades specialbyggda orange manöverpultar (tillverkade av Semab), som användes för att utväxla radiosamtal på. Dessa kommunicerade med de två centralutrustningarna (huvudbasstationerna) i Handen och Gustavsberg. Därifrån anslöts underordnade basstationer (slavbasstationer) både över vanliga hyrda (fasta) teleförbindelser och för systemet speciellt uppsatta enkanals radiolänkar, även dessa från PYE (sändaren T414 och mottagaren R414).

Östra och Södra

Pye R412 och T412 samt ASSORT
Foto: Tomas Sjöblom

Östra och Södra
Philips basstation F490
Photo: Courtesy Pye-story.org

Förutom det ursprungliga Pye basstationerna T414/R414, förekom även under senare år Philips basstation F490, då den äldre Pye hade gått ur tiden.

Basstationsfrekvenserna låg på 425 MHz för sändning och 440 MHz för mottagning. Radiolänkfrekvenserna låg på 368 MHz respektive 370 MHz.


Östra och Södra

Värmdö systemöversikt | Källa: Tomas Sjöblom (SL tekniska arkiv)

Östra och Södra

Södertörn systemöversikt | Källa: Tomas Sjöblom (SL tekniska arkiv)

Det två Pye-systemen omfattade följande basstationsplatser, se det ursprungliga systemöversikterna. Den tredje – sammansatta översikten är från mitten av 90-talet.

Södertörn
● Brandbergen – centralutrustning
● Nacka, Edinsvägen (ursprungligen placerad på Henriksdalsringen)
● Dalarö
● Ösmo
● Nynäshamn
● Farsta bussterminal
● Bollmora
● Cityterminalen

Östra och Södra

Östra och Södra systemöversikt | Källa: Tomas Sjöblom (SL tekniska arkiv)

Värmdö
● Gustavsberg centralutrustning (ursprungligen placerad på Kvarnbergsskolan)
● Nacka, Edinsvägen (tidigare placerad på Henriksdalsringen)
● Djurö
● Lillsved
● Ingarö


Östra och Södra

Älta, Södertälje och Nynäshamn systemöversikt | Källa: Tomas Sjöblom (SL tekniska arkiv)

Tyresö (Älta)
För de bussar som trafikerade främst Bollmora, byggdes ett eget litet separat radiosystem med en basstation i Älta och en slavbasstation inne i Slussenterminalen (invid Saltsjöbanan). Manövreringen skedde från en manöverpult placerad på Tyresö bussdepå samt en nattkopplingsplats i Bromma. Systemet var uppbyggt av de standardkomponenter från Pye (samma som det större systemen på Värmdö och Södertörn).

Södertälje
I Södertälje jobbade SL i framkant av teknikens, då man installerade SL:s första datorbaserade radiosystem. Detta skedde i princip parallellt med anskaffningen av radioutrustningarna till Östra trafikdistriktet. Valet av leverantör föll på Philips som i denna leverans samarbetade med det tyska radiokommunikationsföretaget Bick Mobilfunk utanför Hannover. Som mobil radio i bussarna installerades Pye MX 294 (modern mikroprocessorstyrd mobil radiostation med frekvenssyntes). På trafikledningen manövrerades centralsystemet ”SMP” med en ABC 800 dator som kopplades ihop med en Pye radiooperatörsplats (M 80) samt en Pye basstation T414/R414, placerad i Västergårds vattentorn.

Nynäshamn
Under systemens sista driftsperiod, kompletterades Nynäshamn och Ösmo med ett separat system, i samband med utfallet av en busstrafikupphandling.


Östra och Södra

Huddinge | Källa: Tomas Sjöblom (SL tekniska arkiv)

Huddinge
För området, fanns som tidigare beskrivet ett gammalt enkanals system på VHF-bandet (som även tidvis användes för färdtjänst). SL var inte nöjda med detta system, utan viljan att utveckla och samordna var stor. Några år efter anskaffningen av de Stornosystem som fanns i norr valde SL 1976 att åter ge Storno möjlighet att installera ett system. Systemet byggdes upp med en centralt installerad basstation i Tullingeberg (ursprungligen placerad Sjödalstorget Huddinge centrum). Till denna basstation (Storno CQF652) tre stycken diversitetsmottagare (Storno CRF662), placerade i Södertälje (Rosenlund vattentorn), Skogås (Länna vattentorn). På senare flyttades dessa till Sätra vattentorn respektive Brandbergen i Haninge. På bussdepån Huddinge vid Kvarnbergsplan och den nybyggda depån Eriksberg i Botkyrka placerades Stornos manöverpaneler CB 680 som på senare tid byttes ut till motsvarande modernare manöverpultar SMS Micro II, från SMS Styrsystem (CB 4034). Se den klickbara systemöversikten


Manöverplatser södra
En bildserie som visar några tidstypiska fasta radiomanövrar från de södra bussradiosystemen.

Östra och Södra
Semab radiomanöver från Handens bussgarage
Foto: Tomas Sjöblom

Östra och Södra
SMS Micro II från Botkyrka bussgarage
Foto: Tomas Sjöblom

Östra och Södra
Pye M 80 från Södertälje bussgarage
Foto: Tomas Sjöblom


Östra och Södra
Semab radiomanöver WÅAB Stavsnäs vinterhamn 1999
Foto: Tomas Sjöblom

Östra och Södra
Semab radiomanöver Handens bussgarage 1978
Foto: Jan-Olof Påvall


Några bilder från basstationsplatser på södra sidan
Fotografier: Tomas Sjöblom.

Bild 1. Dalarö i det gamla Folkets hus (Linneavägen). En. f.d. arrestlokal i källaren PYE R412/T412
Bild 2. Teknikhus, Ingarö Klacknäs på en sommarstugefastighet
Bild 3. Slussen f.d. bussterminal (Saltsjöbanan) i ett förråd för dåvarande SL-Center Philips F490
Bild 4. Tullinge (Tullingebergs bostadsområde) Storno CQF 662

Östra och Södra
Bild 1
Östra och Södra
Bild 2
Östra och Södra
Bild 3
Östra och Södra
Bild 4

Radiosystemen för Södra och Östra radion var i drift ända fram till 1999. Då hade SL upphandlat och installerat ett nytt heltäckande datorbaserat trunkat radiosystem Actionet (MPT 1327) från Nokia.