Enligt tillgängliga uppgifter skulle tågradio på Roslagsbanan installeras 1978. Om detta kan läsas i en liten notis i lokaltidningen Norrort från november 1977. Enligt samma notis så sägs att landstinget skulle återanvända Saltsjöbanans gamla system. Detta antagligen anspelande på att Saltsjöbanan i slutet av 70-talet erhöll ett nytt system från Storno. Foto: Spårvägsmuseet*.
Historik
Det blev ingen återanvändning av Saltsjöbanan gamla system (som notisen angav i Norrortstidningen). På Roslagsbanan installerades istället ett helt nyanskaffat system från Storno, utifrån den välkända 600-serien. Huvudbasstation placerades på Ensta vattentorn och en slavbasstation placerades i Rimbo på likriktarstation, båda ursprungligen av modell CQF 612.
Basstation och manöver
Från tågledningen ”fjärren” i Roslags Näsby utväxlades radiosamtalen över en vanlig Storno bordsmanöver CB 680, som också fanns på många andra ställen inom SL-koncernen. En ny parallell tågledning byggdes 1979 på Östra station, och där placerades en motsvarande manöverpult. Tågledaren fick på pulten manuellt välja vilken basstation som det skulle sändas på – Ensta eller Rimbo. Systemet var ett repeaterkopplat semi-duplex system på 167 MHz, och samma basstationsfrekvenser fanns på båda platserna. Selektiva anrop (2-tons) kunde göras från bordsmanövern till servicebilar och lok för ban- el- och signal- samt teletjänsten. Mottagningen var automatisk, då systemet med så kallad diversitet valde den basstation som för tillfället hade bäst mottagning från ett sändande tåg. Brytpunkten mellan Ensta och Rimbo lång ungefär i Bällsta backe ned mot Vallentuna station. Basstationen i Rimbo var installerad i likriktarstationen vid infarten från Stockholm, och själva antennen var placerad i ett enkelt maströr intill infartsväxeln. När trafiken 1981 las ned, flyttades basstationen till Lindholmen, och placerades i relärummet, och en antenn sattes upp i en vanlig flaggstång intill. På senare tid byttes båda basstationerna ut mot Motorolas Motorola MC compact (inrymd i en golvrack från Compa-serien. Även manöverpulten på Östra station byttes ut till en modernare SMS CB 6330.
Radio i tågen
Som mobil radiostation i alla fordon för tågtrafiken (ellok, elmotorvagnar och manövervagnar av alla de slag) installerades enligt uppgift samma radio från Storno. Jag själv tvivlar lite på detta, och misstänker att två olika stationstyper installerades, lite beroende på när i tid installationen utfördes. Jag själv har dock främst sett Storno Storno CQM 712, men antar att den äldre Storno CQM 612 också var aktuell, men då i exempelvis främst i underhållsfordon. Båda stationsmodellerna hade bl.a. samma synliga mikrofon framme hos föraren. Just den förstnämnda CQM 712, var en ny svenskutvecklad (Gävlefabriken) kompakt Stornradio som lanserades 1972 som ett komplement till den något äldre stationstypen. Huvudskillnaden emellan CQM 612 och CQM 712 var den helt integrerade radiostationen i ett och samma höljde som manöverdelen – d.v.s. det delade montaget var ett minne blott. Anslutning av en extra manöver var möjlig att göra från denna radio, och det utnyttjades i de fordon som hade två hytter i A- resp. B-änden. På förarhyttsbilden nedan ses både installerat en Storno mikrofon och delvis synlig en Storno mobilradiostation. Den senare, till höger, på förarbordet. Bärbara radiostationer fanns också i form av bland annat Stornos CQP 800 serie.
18 år efter införandet av radiosystemet på Roslagsbanan, byttes allt 1995-1996 ut mot ett för SL, då nytt gemensamt Tågradiosystem för alla banor.