Fordonsinstallationer

Västra och Norra samt delar av Södra (Huddinge) trafikdistrikte
I samtliga bussar installerades Storno CQM 662. Radiostationen ingick i den för Storno på 70-talet berömda Stornophone 600 serien. Exempelvis fanns radion i den klassiska “dragspelsbussen” H44 (Volvo B58 ledvagn med kaross från Hägglunds). En annan väldigt vanlig buss på SL under 80-talet var H80 (Volvo B58 kortvagn på kaross från Hägglunds). I denna  busstyp var naturligtvis också samma radio installerad. En H80 ses på den stämningsfulla och tidstypisk bilden i mitten nedan, från SL:s Solnalinjer (Råstadepån) på 80-talet. Även i den klassiska Scaniabussen H65 (CF 76) fanns denna radiostation monterad. Kommer själv ihåg alla mina skol- och arbetsresor i Norrort från 70-talets början med denna busstyp.

Bussradio 60-80 tal
Volvo/Hägglund ledbuss
Foto: Spårvägsmuseet*
Bussradio 60-80 tal
Volvo/Hägglund kortbuss
Foto: Marie-Louise Orrebrink
Bussradio 60-80 tal
Scania-Vabis CF 76
Foto: Hans Liljewall
Bussradio 60-80 tal
Solnaradion
Foto: Radioinstruktion från SL

Storno installation i buss
Förarplatsens radioinstallationer såg i stort sett ut som på bilderna nedan. Installationen bestod av radioenheten Storno CQM 662 som oftast var placerad bakom föraren. Radion kallades för  övrigt, “fotskrapan” p g a sitt extremt robusta utförande. Framme hos föraren, placerades manöverenheten CB 601. I SL-installationerna var manöverenheten påbyggd med underliggande specialbyggd selektivtonmodul (sändare + mottagare), med tre vred.
På dessa ställdes aktuellt linjenummer in.

Bussradio 60-80 tal
Storno radiomanöver CB 601 special för SL
Foto: Tomas Sjöblom
Bussradio 60-80 tal
Radioinstallation, Volvo/VanHool (Råsta 1979)
Foto: Jan Olof Påvall
Bussradio 60-80 tal
Radioinstallation, Volvo/Hägglund ledbuss
Foto: Tomas Sjöblom

Södra och Östra trafikdistrikten
I bussar som trafikerade Värmdölandet och Södertörn installerades en Pye mobilradiostation modell M 212 – kallad Olympic, med en integrerad svensktillverkad systemdel (med tumhjulsomkopplare) från det numer helt bortglömda elektronikföretaget Semab. Radiostationen lanserades 1974, och var en avancerad modulärt uppbyggd systemradio på många olika frekvensområden och potentiella användningsområden. Vid den tidpunkten hade redan Philips haft ägarskap över det anrika Pye Telecom sedan 10 år. Pye var ett anrikt Brittiska företag, som bildades så tidigt som 1896, och från andra världskriget (1939) påbörjades utveckling av radiokommunikationssystem.

Bussradio 60-80 tal
Originalutförande av Pye M 212
Photo: www.pyetelecomhistory.org
Bussradio 60-80 tal
Modifierad Pye M 212 för SL-trafiken
Foto: Tomas Sjöblom

Efterföljaren till Olympic blev M 294. Radion blev då både fysiskt mindre (klassiskt DIN-format) och konstruerad för en billigare och rationell tillverkning, med endast ett enda kretskort i sitt basutförande. M 294 fanns även i en mer avancerad systemradio (med funktionstangenter och LCD-display).
Det förekom även en omarbetad och modernare systemradion MX 294 med digital frekvenssyntes och röd LED-display. Den förekom här och var i SL-trafiken.

Bussradio 60-80 tal
Philips M 294 i basutförande
Foto: Tomas Sjöblom
Bussradio 60-80 tal
Philips M 294 systemradio
Foto: Tomas Sjöblom
Bussradio 60-80 tal
Pye MX 294 systemradio
Foto: Tomas Sjöblom

Pye installation i buss

Bussradio 60-80 tal
Pye Olympic installerad i en Volvo/Säffle ledvagn
Foto: Stefan Helander

Förarinstruktion

Bussradio 60-80 tal
Teknisk beskrivning för Storno och Pye
Källa: Radioinstruktion 1980 från SL (Tomas Sjöblom arkiv)

Veta mer…
Produktbroschyr Stornophone 600Produktbroschyr Philips (Pye) M290
Källor: Stornotime, Pmrconversion och arkiv Tomas Sjöblom