Ursprungligen var radiosystemet för Nockebybanan, som en del av Spårvägens 1963 anskaffade Fordonsradiosystem. Till mitten av 70-talet installerades istället Tunneltågsradion. Foto: Spårvägsmuseet*.
Historik
Nockebybanan, som vi känner den, är en kvarleva av ”Brommabanorna”. Linje 11 till Ulvsunda och Linje 12 till Nockeby, med utgångspunkten Tegelbacken. När det första tunnelbanesystemet (västra systemet) invigdes 1952, kortades linje 12 av vid Alvik, där omstigning skedde mellan Tunnelbanan och Nockebybanan. Linje 11 lades trafiken ned. Nockebybanan trafikerades med det från 40-talet anskaffade s.k. Ängbyvagnarna.
Radiokommunikation
Hösten 1963 erhöll linje 12 – så väl andra spårvägslinjer och bussar, den nya Fordonsradion. Drygt 10 år senare (1975) när det tredje tunnelbanesystemet invigdes, byttes radiosystemet på Nockebybanan till Tunnneltågsradion. Trafikledningen som fram till dess skett från Ytcentralen (TYC), flyttades då till Tunnelcentralen (TUC). I spårvagnarna var Stornos mobilstation CQM 19-25 installerad. Vid skiftet från Fordonsradio till Tunneltågsradio, fick den gamla Storno mobilradion sitta kvar i fordonen. Dock byggdes den om, och förenklades i sitt utförande, och ex. den karakteristika spakomkopparen försvann. Radion byggdes också om, och kompletterades med en selektivtonmottagare.
Fram till mitten på 80-talet var denna gamla radioinstallation i drift. När fordonen (A24 motorvagn och B24 släpvagn) vid den tidpunkten – i ett moderniseringsprogram byggdes om till A30 respektive B30, så byttes radiostationen ut till en Storno CQM 612 – samma modell som i tunneltågen. Manöverpanelen blev då i samma utförande som fanns i tunneltågen fr.o.m. C6. Det samma gällde det fordon som trafikerade Lidingöbanan. Även Saltsjöbanans radio, hade en kort tidsperiod denna panel, i väntan på dess nya tysta radiosystem. Tunneltågsradion i spårvagnarna (både Lidingö och Nockeby) var sedan kvar i drift ända till 1995, då allt byttes ut till det då nya SL-gemensamma Tågradiosystemet från Motorola.