Fordonsinstallationer

Installationer 1980-talet
Under 80-talet skrotades den ursprungliga Stornoradion. Två nya radiostationer anskaffades:
♦ För X1. Motorola, MC Micro
♦ För X10. AP Radiotelefon, AP 2000.

På samma gång togs också en ny TOR-panel fram, som funktionsmässigt motsvarade äldre panelerna från 60- och 70-talet. Den nya TOR-panelen tillverkades av företaget SMS Styrsystem, och fanns i två utföranden för respektive X1 och X10. På manöverpanelerna ställdes aktuellt tågnummer in med en tumhjulsomkopplare, jämte de vanliga radiofunktionerna såsom högtalarvolymen, anropsbegäran, göra provanrop, sända nödanrop och ändra kanal (inställt kanal nummer indikerades på en display) samt skifta över från Tågorderradio till Bangårdsradio som användes för växlingsrörelser på depån i Älvsjö. Dessa utrustningar var sedan kvar i drift fram till att TOR-systemet lades ned till mitten av 2000-talet.

Pendeltåg X1
För X1-tågen (tillverkades 1967-1975) var den nya TOR-panelen placerad till höger ovanpå förarbordet, en löstagbar/bärbar pultlåda. Radiostationen från Motorola, placerades invändigt i pulten.

Pendeltåg X10
För de senare X10-tågen (tillverkades 1982-1993) placerades radions TOR-panel med en snedskuren front till höger – i ett för syftet speciellt upptaget hål, i fordonets förarbord. Radiostationen från AP-radiotelefon inkl. kringutrustning, placerades separerat från TOR-panelen.

Automatiskt kanalval
För att underlätta för föraren, utrustades TOR-systemet med ett automatiskt kanalval. En speciell kanalvalsmottagare fanns integrerad i radioinstallationens kringutrustning. Till denna anslöts en separat kanalvalsantenn, som var monterad i fordonets boggie (ett kort antennelement i ett VP-rör, fyllt med expoxyharts).

I spåret fanns två slingantenner (medger riktningsberoende funktion) som matades från fast kodade slingsändare (i gamla Stornokapslingar). Utrustningen i spårmiljön, sände kontinuerligt kanalinformation till kanalvalsmottagaren ombord på tåget. Vid varje ställe längs spåret, där TOR-radion ombord på pendeltåget skulle byta kanal (1-7) fanns således denna utrustning. Systemdelen i radion ombord avgjorde i vilken ordning informationen togs emot, och ställde därefter automatisk om radions kanalval utifrån vilket basstationsområde den åkte in respektive ut från.

Trafikradio (TR) på SJ
På SJ i övrigt var de orangea radiostationerna av fabrikat Sonab förhärskande under 70- och 80-tal. Många kanske minns den för SJ specialutvecklade orange bärbara radiostationen, Sonab HR 3045. Ombord på fordonen så var den bärbara radion placerad i en speciell hållare. Radiostationen var ursprungligen utvecklad och tillverkad av AGA i början av 70-talet, och marknadsfördes en kort period under namnet AGA. Senare namnändrades den till Sonab 805, och så småningom började användas inom SJ.

Y1 och Rc4
Den första färgbilden visar en en Trafikradioinstallation i en Fiat rälsbuss på väg mot Östersund. Radioinstallationen i motorvagn Y1 1348, fotograferad i Vilhelmina sommaren 2007.

Den andra svart-vita bilden visar på en Trafikradioinstallation i SJ-loket Rc 4, 1300. Fotograferad i samband med SJ:s 125-års jubileumskavalkad i Värtan 1981. Sex år senare är detta lok ett av de inblandade i den mycket svåra Järnvägsolyckan i Lerum den 16 november 1987, loket skrotades efter olyckan.

Sonab HR 3045
Nedan till samlad bild på tre olika utföranden av denna klassiska Sonabradion i järnvägssammanhang. Den vänstra finns bevarad på Spårvägsmuseet i Stockholm, den mellersta och den högra finns bevarade på Radiomuseet i Göteborg.