BTL

Realtidssystem BMCCS 54:an Stomnät

BTL bakgrund
På den tiden när BTL utvecklades fanns ingen uttalat fokus på att också kunna informera resenären, trots att systemet i princip hade en sådan potential. Det första systemet som anskaffades (och faktiskt bara var ett testsystem med en begränsad driftperiod) kom i drift 1977 och togs ur drift några år in på 80-talet. Systemet togs fram i projektform mellan SL, STU (Styrelsen för teknisk utveckling) och den dåvarande ledande IT-industrin i Sverige med Stansaab (senare Datasaab) och Svenska Storno och Almex i spetsen, omfattade initialt 60 bussar (s.k. databussar) i Stockholms innerstad. SL genomförde marknadsundersökningar och regelrätta upphandlingar, där faktiskt Motorola redan 1972 lämnade ett fullödigt tekniskt anbud som av oklar anledning förkastades av SL. Till slut föll valet på Stansaab, och design av BTL-systemet påbörjades 1975 och två år senare var det installerat på Mälartorget (TYC) som då också erhållit en behövlig upprustning. Innerstadsbussarnas trafikledningslokal byggdes om och spegelvändes, samt att det byggdes upp en mindre datahall i dåtidens traditionella design i lokalens västra del.  Vid utvärderingen av BTL-systemet visade sig att systemet var företagsekonomiskt lönsamt. Projektet lades dock ner efter ett fåtal driftsår, delvis på grund av politiska skäl. Det finns väldigt lite tekniska dokument sparade på SL från denna tid, så också för BTL-systemet. Några systembeskrivningspärmar från Stansaab är det enda som verkar vara bevarat (SL;s spårvägsmuseum). Jag har inte i arkiven funnit några SL-dokument angående upphandlingen. Det enda spår jag fått tag på via en f.d. kontakt på Motorola, är en original kopia på det tekniska anbud (BMCCS) som SL förkastade 1972. Här en länk till denna.

Källa: Spårvägsmuseet
Foto: idg.se och veteranklubben alfa (kombo)

BTL stordatormiljö
Systemets centralutrustning var uppbyggt runt en Stansaabdator av modell Censor 932, som på 60-talet togs fram för främst militära och civila ledningssystem. Till datorn hörde bland annat en klassisk operatörspanel, ett skivminne från Ampex (30 Mbyte), en magnetbandstation från Pertec, en kassettbandspelare från Kennedy samt en Alfaskop dataskrivare och en så kallad konsolskrivmaskin samt ett antal terminaler från Alfaskop (3500). Tyvärr har jag inte hittat ett enda fotografi på denna anläggning, men med mina egna minnesbilder samt här publicerad situationsplan på den lilla datorhallen, kan läsaren säkerligen känna igen sig om man tänker sig en Hollywoodfilmmed datatema, med de tidstypiska magnetbandstationerna med sina snurrande magnetband och operatörer i vita rockar framför någon terminal och dataskrivare och en manöverpanel med en mängd olikfärgade blinkande lampor i rader. Så såg det faktiskt ut. Till höger en klickbar ritning från Stansaab. Vi du veta mer om gamla Stansaabdatorer besök gärna länken http://www.veteranklubbenalfa.se/veteran/10q4/101013.htm, där jag också delvis lånat underlaget till kombinationsbilden ovan, för att illustrera detta SL-system som kombinerade det bästa av radiokommunikation och datortillämpningar.

Bild: Tomas Sjöblom

BTL kortfattad systembeskrivning
BTL-systemet byggdes upp runt Stansaabdatorn samt nytt radiosystem från Storno (parallellt med den befintliga fordonsradion). Till systemet anslöts tre operatörsplatser (Alfaskopterminaler) och fem basstationsplatser. I bussarna installerades en BTL-utrustning bestående i huvudsak av en radioenhet för tal och data kombinerad med en enhet som innehöll en passagerarräknare med fotoceller (Almex) samt logik och positioneringsutrustning. Till bussens ombordutrustning, anslöts en manöver (Storno betjäningsbox) som ses på bilden till vänster. Radiosystemet verkade i UHF-bandet, och basstationerna var placerade enligt följande för att täcka in Stockholms innerstad.
● Skattehuset (central sändarplats med en datakanal- och två talkanaler)
● Torsvikssvängen Mosebacke vattentorn (mottagarplats för 2 tal och 1 data)
● Wennergren Center (mottagarplats för 2 tal och 1 data)
● Lidingö (Torsvikssvängen) (mottagarplats för 2 tal och 1 data)
● Nybohovsbacken (mottagarplats för 2 tal och 1 data)
Som synes bestod systemet av en sändarplats och fyra mottagarplatser för diversitetsmottagning. Mellan centralutrustningen och basstationerna för data kopplades fasta hyrda två-tråds modemförbindelser (1200 baud) upp. Radiosystemet byggdes upp med Storno 600-system moduler. Samma systemtänk användes för radionätet, som för det som levererats till SL för både tunneltågsradion och bussradiosystemen i Solna och Danderyd samt Huddinge.

BTL funktion
Principen för systemet var att längs en busslinje fanns de fasta passiva positionsgivare installerade (KPS ”kontrollpunktsändare” har jag för mig att de kallades på SL-språk). När en buss passerade en sådan positionsgivare (bussens ombordutrustning sände ut en 10 GHz söksignal och när denna träffade en KPS , svarade denna tillbaka med sitt förprogrammerade  ID) initierades en positionsangivelse som över radiosystemets datakanal sändes till centralutrustningen på Mälartorget. Lägena för dessa KPS är kända av centraldatorn, och utifrån detta kunde bussen lägesbestämmas i tid och rum längs linjesträckningen. Som komplement till positionsgivarna, fanns i bussen även en installerad vägpulsgivare för att hålla reda på körd sträcka. Även data om antal på- och avstigande trafikanter sändes från varje buss till centralsystemet via passagerarräknaren. Bussarnas datasändning aktiverades av centralsystemet, som via radio pollade (cykliskt ropade upp) varje enskild buss och frågade efter information som då automatiskt sändes tillbaka. För att identifiera bussen, ställde föraren på sin manöverpanel in med tumhjul sin linje och tur information.

Bild: Scannat från dokumentation SL Spåvägsmuseum/bearbetad Tomas Sjöblom

Trafikledaren arbetade framför en dataterminal, på vars bildskärm det aktuella trafikeringsläget för den linje som bevakades visades. I systemet var busslinjens tidtabell inlagd som referens till den insamlade informationen. Klicka på bilden och en större förklarande bild visas. Trafikledaren hade också tillgång till en integrerad talradio i systemet som kunde koppla upp ledningssamtal till anslutna bussar. I bussen fanns även en nödanropsfunktion för föraren. När föraren tryckte på en ”dold” fotomkopplare, utgick ett speciellt prioriterat nödanrop från busssen över radiosystemet in till trafikledaren. Systemet installerades ursprungligen på linje 62, men också senare på linje 41, 42, 44 och 52  installeras systemet under dess korta livstid. Talradiodelen i BTL-systemet ersatte delvis den befintliga fordonsradion på det linjer som var BTL-utrustade. När BTL-systemet togs ur bruk, fick således den gamla fordonsradion återmonteras.


Bild: Scannat från dokumentation SL Spåvägsmuseet

Systemöversikt, om du klickar på denna så kommer istället en mer tekniskt inriktad systemöversikt fram

Till sidans början…