Högst upp på våning 24 i Skattehuset hade Spårvägen ett utrymme för sändarbasstationer. Initialt för Fordonsradion och senare för Tunnelstågsradion, i ett för ändamålet avdelat och förhyrt radiorum. Från rummet hade Spårvägen egna kablar för tele- och kraftförsörjning, som genom Skattehuset var förlagda till station Medborgarplatsens tekniska utrymmen. På plan 3 under gatunivån, fanns också ett speciellt kopplingsutrymme för kablarna.
Sändarantennerna monterades på Skattehusets tak, som höjer sig 81 meter över Götgatan. Total antennhöjd blev ca 110 m över havet. Denna centralt placerade sändarplats var dåtidens högsta punkt i Stockholm, och blev det naturliga valet som en optimal sändningsplats för att helt och hållet nå Spårvägens befintliga och planerade linjenät.
Foto: Spårvägsmuseet, Håkan Trapp (2108-40)
Sommaren 2005 – efter c:a 43 år, var det dags att flytta ut SL:s radioteknik från det gamla ursprungliga radiorummet på plan 24 i Skattehuset, Götgatan 76-78. SL hade redan sedan många år haft ett ”luddigt” rivningskontrakt (muntligt), efter det att dåvarande fastighetsägaren Vasakronan formellt sa upp Spårvägens gamla hyresavtal början av 60-talet. Fastigheten hade tidigare ägts av Statens fastighetsverk (f.d. Byggnadsstyrelsen) men övergått till Vasakronans ägo 1993, då staten avvecklade en mängd fastighetsinnehav.
SL:s planering att flytta från radioutrymmet hade påbörjats redan drygt ett år tidigare. Saken var att SL hade beslutat sig att – näst intill till vilket pris som helst, vara kvar i fastigheten med sin huvudbasstation för tågradion (SmartZone) och realtidssystemet för linje 1-4. Samtliga andra alternativ som övervägts, var i princip, både mer tekniskt komplicerade och dessutom dyrare och radioplaneringsmässigt rejält mycket sämre.
Skatteverket som var husets huvudhyresgäst flyttade ut i början av 2000-talet till nya lokaler (Magnus Ladulåsgatan). Det blev startskottet för Vasakronan att förädla det då tomma huset, och hitta nya presumtiva hyresgäster, som var beredda att betala höga marknadsmässiga hyror. Den perioden är en helt annan historia. SL klamrade sig hur som fast på hustaket – man hade absolut inte för avsikt att tvingas därifrån (även om det vara nära – rent juridiskt, flera gånger). Men övriga radiohyresgäster såsom exempelvis Rikspolisstyrelsen (system S80) och SE-Bankens radiosystem, tvingades dock därifrån.
SL ”bet sig” – som sagt, fast i huset med sina radioanläggningar under stor del av husets ombyggnadsperiod, och man tilläts göra det ”på nåder” utan att några dokument var underskrivna. Det var en teknisk och logistisk utmaning att säkra driften av radiokommunikationen under främst byggnadsfasens två första år, 2004 till 2005.
Skattehusets basstationer hade manövermässigt kopplats upp på en telekabel som tillhörde SL. Denna (kabel 414 till Medborgarplatsen norra relärum) var indragen i husets källarvåning (plan -3) och sedan överkopplad mot fyra kablar som gick vidare upp genom husets kabelschakt, och slutade i en elnisch utanför radiorummet på plan 24. Förbindelserna var kopplade vidare från Medborgarplatsen förbi Slussen till Gamla stan. Där anslöts på Tunnelcentralen respektive Ytcentralen, respektive radiosystems centralutrustning Tunneltågsradion och Fordonsradion. Tidigare hade en elkabel (med reservkraft) också förbundit Skattehusets radiorum med tunnelbanan, men den var avvecklad sedan lång tillbaka.
Under senare år, när Stomnätssystemet (Init) och nya Södra Bussradion (Nokia) skulle tas i bruk, etablerades ytterligare ett radiorum. SL fick då möjlighet att hyra en del av Telias teknikhus som låg uppe på husets takterrass.
Befintliga radioinstallationer flyttas
SL:s plan var att samla ihop alla sina teknikinstallationer (radiorummet på plan 24 och den inplacering man hade i Telias teknikrum på taket) till ett prefabricerat teknikhus som skulle få placeras på en speciellt anvisad plats på taket. Hela huset var då en byggarbetsplats, och helt dysfunktionellt som ett vanligt kontorshus. Ett specialbyggt teknikhus beställdes från ett företag i Karlskrona, och transporterades upp till SL:s Hammarbydepå, där det ställdes in i det gamla bussuppställningsgaraget, som tidigare hade blivit SL:s specialverkstad för IT-installationer ombord på bussar (BussKom, BussPC och Access). I verkstaden, förbereddes huset för alla kommande tekniska installationer av radio och transmission. Exempelvis installerades en reservkraftanläggning i form av ett mindre mobilt dieselaggregat.
Den 18 augusti 2005 kördes teknikhuset från Hammarby till Götgatan och lyftes huset på plats av den byggnadskran som var monterad på Skattehusets tak. Det var ett imponerade lyft, som gick precis som planerat. Redan vid detta tillfälle, var det planerat att detta hus, endast skulle vara en provisorisk mellanlösning. Den teknik som sedan under hösten 2005 skulle flyttas in, skulle endast vara kvar i drift i c:a två år. Sedan var planen att en stor del av radiotekniken skulle komprimeras, förenklas och bytas ut. Utrymmesbehovet blev då mindre, och utifrån detta påbörjades redan arbetet med att designa teknikhus nummer två, som nu beställdes från företaget JACO i Hargshamn. Det nya permanenta teknikhuset lyftes på plats – och ersätta det första, våren 2007. Även detta lyft blev spektakulärt, men saknar f.n. bilder på det. Det första gamla teknikhuset, återanvändes i tunnelbanan som sitehus för kommande installationer av det nya radiosystemet BussKom/Trafikradio.
Nedan, en bildserie av det nya teknikhuset 2005. I Hammarby, under transport och kranlyft och placeringen på taket av Skattehuset/Skrapan samt utrymmet för reservkraft och överspänningsskydd samt en interiörbild där Tågradiostativen (och i bakgrunden på golvet, den nya BussKom basstationen) syns. Foto: Tomas Sjöblom.
