Sundbyberg

TUNNELBANESYSTEM 3HjulstabananAkallabananSundbybergsbananNackabanan och annat

Sundbyberg
Karta Solna-Sundbyberg (15) 1951
Källa: Spårvägsmuseet

Anslutande förortstrafik nordväst om Stockholm ( i grannkommunerna Solna och Sundbyberg) organiserades på ett helt annat sätt än söder och väster om staden.

Busstrafiken bedrevs av Statens Järnvägar, med utgångspunkt från Norra Bantorget. Persontrafiken på järnvägen genom det två kommunerna, bedrevs av Statens Järnvägar (tidigare Wästerås-Bergslagens Järnvägar). Stockholms Spårvägar stod lite vid sidan om. Dåvarande Stockholm Nya Spårvägs AB (SNS) trafikerade dock från 1886 Hagalinjen (utan linjenummer) på sträckan Norra Bantorget till Haga Södra Grindar, precis norr om stadsgränsen mot Solna. Fram till 1904/1905 var det hästspårvagn som gällde, och därefter blev linjen elektrifierad. Ett av trafikeringssyftena var att Stockholmarna skulle kunna resa bekvämt till Norra Begravningsplatsen. 1905 får Hagalinjen linjenummer 3. Tre år senare 1908 förlängs linjen till Hagalund och 1908 nådde linjen Tottvägen, via Råsunda och den nybyggda viadukten över Östervägen. Hagalinjen bytte också då namn till Råsundalinjen.  1910 nåddes Sundbybergsgränsen (Tulegatan i Sundbyberg). Nu drevs banans utbyggnad främst av samhällsutvecklingen och därmed påföljande bostadsbyggande i Solna och Sundbyberg).

Sundbyberg
Spårvagn (motorvagn litt A8), skyltad för linje 3
Foto, okänd: Spårvägsmuseet* (2019-31)
Sundbyberg
Tottvägen 1909
Foto, okänd: Spårvägsmuseet* (1-443)
Sundbyberg
Haga Grindar, kolorerat vykort
Foto, okänd: Spårvägsmuseet* (2053-6)

1922 byttes linjenumret till 15 och 1928 nådde linjen äntligen ända fram till Esplanden i Sundbyberg. Spårvägslinjen blev nu Sundbybergsbanan. Trafiken var igång fram till hösten 1959, då banan lades ned. I drygt 15 år stod sedan Solna och Sundbyberg utan spårbunden kollektivtrafik av lokalbanemässig trafikering, om man bortser från järnvägen. Förglöm även inte den klassiska busslinje 515, som än idag i stort sätt trafikerar samma väg som spårvagnen en gång gjorde.

En spårvagnsdepå fanns ursprungligen vid Hagalund, där också en spåranslutning mot SJ fanns. Vid Haga Norra intill, fanns även ett industrispår via ett grustag ned mot Brunnsviken. Vid Sundbybergsgränsen uppfördes 1911 en ny stor spårvagnsdepå och spårvagnsverkstad. Råsundahallen, som den kallades, blev Spårvägens centralverkstad i många år, och ersattes sedermera – 1952, av den nya centralverkstaden i Blåsut.

1975 invigdes på sensommaren det tredje tunnelbanesystemet över Järvafältet. Solna återfick då spårbunden kollektiv trafik på vid Västra skogen (Ingenting) och Solna centrum. I Sundbyberg fick Näckrosen (Filmstaden) och Hallonbergen spårtrafiken åter. Sundbyberg, fick i övrigt, vänta ytterligare 10 år innan innan tunnelbanan ”på riktigt” blev användbar. Det skedde i samband med att den så kallade södra grenen då togs i bruk.

Hagalinjen figurerade i början på 1900-talet i det olika förslag som ställdes staden om effektivare lokalbanetrafik in mot stadens mitt. Ett av förslagen var att leda in Hagalinjen tillsammans med en ny normalspårig variant av Djursholmsbanan/Långängsbanan via en tunnel under Sveavägen ned mot Kungsgatan där en pampig underjordsstation planerades att byggas.


Sundbyberg
Nedför Esplanaden vid ändhållplatsen, Sundbyberg 1959
Foto: Håkan Trapp: Spårvägsmuseet*
(2108-731)
Sundbyberg
Spårvagnståg på Råsundavägen, Haga Norra i bakgrunden
Foto, Ulf Lövenstierne: Spårvägsmuseet*
(2190-43)

Veta mer…
Länk till Trafikminnen om linje 15.
Linje 15
Källa: Spårvägsmuseet (Index of /Skannade_texter)