Bakgrund och upphandling
Till början av 90-talet beslutade SL (Norra regionen) om ett nytt heltäckande radiosystem för all busstrafik norr om Stockholm – Norra Bussradion. Utgångspunkten vara att flertal olika äldre system (Lidingö, Vaxholm, Solna och Danderyd) skulle bli ett och samma gemensamma radiosystem. Ett utredningsarbete vidtog – där användarnas önskelistor på funktioner var väldigt långa, och dessutom tungt vägande (tekniken kom lite i bakvattnet). Nu var man inte bara ute efter smarta radiofunktioner. Användarna ville också få radiosystemet att utföra olika trafikala kontrollåtgärder – varav den så kallade omloppskontrollen var en viktig funktion man ville få implementerad. Det önskades också en mängd med olika smarta samtalsfunktioner som tidigare radiosystem inte kunnat tillhandahålla. Exempelvis så stod anropskö och därtill samtalsbegäran högt upp på önskelistan, och även funktioner som s.k. närradioanrop och automatiskt kopplade telefonsamtal över radiosystemet till det fasta nätet. Naturligtvis fanns också krav på textmeddelande och statusmeddelanden samt överfallslarm. Bussradio Norra var på väg att bli ett tämligen avancerat radiosystem. Antagligen relativt, i framkant av den dåvarande tekniska utvecklingen.
Allt sammanställdes i en gigantisk kravspecifikation, som man sedan gick till upphandling på. Vad man däremot till stor del hade glömt av (enligt min mening), var att specificera tekniska krav på driftsäkerhet och detaljkrav på hur tekniken skulle installeras på ett ändamålsenligt och förvaltningsbart sätt. Det fanns naturligtvis kompetens inom SL för detta, men de tillfrågades aldrig initialt. Det var först långt senare som detta rättades till – och dessutom undertecknad på allvar kom med i det om- och nystartade förvaltningsarbetet av SL:s radiosystem. När upphandlingen var klar, föll valet på den tyska leverantören Rohde & Schwarz och deras trunkade MPT-radiosystem ACCESSNET®.
Trunkad radio
Rohde & Schwarz byggde upp sitt levererade system med hård- och mjukvara man tillverkade själva (växel och manöverplatser samt senare även basstationer) och komponenter från Philips (de ursprungliga basstationerna och de mobila terminalerna i bussarna) samt till de mobila terminalerna nödvändiga 3’partsmjukvara och därtill hörande hårdvara från Neuwirth & Bick inklusive den speciellt utvecklade radioapplikationen OnSys med den tillhörade RSA-servern, som var trafikledarens PC-baserade verktyg att utväxla radioanrop och ha kontroll på sina bussar. Man såg sig som en systemleverantör med funktionellt integrationsansvar för alla olika underleverantörer som var nödvändiga för systemets funktion gentemot beställaren SL.
Först ut att erhålla det nya radiosystemet var busstrafiken till Vaxholm. Ungefär i samma vända, fick också Lidingötrafikens bussar detta system. Det var alltså en kontrollerad utrullning i mindre etapper – innan de övriga större trafikområdena i Solna/Sundbyberg, Norrort och Roslagen fick sina gamla system ersatta med det nya. Nedan en systemöversikt från 2001. Notera att Lidingö då utgått (ersatt av den gamla Centrumradion) och att Mälaröarna/Ekerö bytt från den gamla Centrumradion till Norra bussradion.
Systemöversikt Norra bussradion
Basstationer
Det nya radiosystemet krävde helt nya basstationsplatser – de alla flesta som SL tidigare hade var inte lägre ändamålsenliga – modern teknik och en annorlunda radioplanering krävde nyetablering. 13 (senare 14) basstationer byggdes, varav 7 var helt nyanlagda med antenntorn och teknikhus. Övriga basstationer placerades på reda etablerade platser där SL tidigare haft radioteknisk utrustning. Basstationerna byggdes från början upp av Philips FX5000 serien. Senare byttes och kompletteringsinstallerades basstationer av modell ND 951 från Rohde & Schwarz (fast tillverkade av det danska företaget DAMM).
Basstationerna etablerades på flertal olika sätt. På vattentorn (ex. Ensta, Helenelund och Norrtälje), i flerbostadshus (ex. Märsta och Kungsängen) och som fristående teknikhus/master (ex. Skebobruk, Norrby och Åkersberga/Hacksta). Fotografier: Tomas Sjöblom.
MSC och TSC
Centralsystemet bestod av två samverkande växlar, en placerad på Svärdvägen i Danderyd – som var kontorslokaler för SL:s Norra region, och en i bussgaraget i Norrtälje. Systemets huvudväxel på Svärdvägens, flyttades senare på mitt initiativ till mer ändamålsenligt utrymme i ett nybyggt teknikrum för Tunnelbana 3:s nya decentraliserade Trafikledningscentral på station Västra skogen (i själva verket i ett utrymme som ursprungligen tänkt vara ett utbyggt signalrelärum för tunnelbanan mot Alboda och Nacka). Huvudväxeln benämndes MSC – Master System Controller, och underväxeln benämndes TSC – Trunking System Controller. Även TSC:n i Norrtälje flyttades (också genom min försorg) från en ursprungligen felaktig placering i depåns lågspänningsställverk – till ett för ändamålet nybyggt teknikrum.
Operatörsplatser
Till centralsystemet anslöts förutom basstationerna även 12 (senare 13) manöverplatser, som kan ses nedan. Observera att själva systemtelefonen ursprungligen var av en äldre typ i början av systemets livslängd (mittenbilden nedan) och att den byttes till en modernare modell CON 912 (höger bild nedan). Intill den PC-baserade manöverplatsen stod alltid en vanlig mobilstation som fungerade som en reservväg för samtal, om PC:n eller tredjepartsapplikationen OnSys inte fungerade.
Underhållsleverantörer
RALAB och sedermera BSAB var kontrakterade under hela systemets driftstid att sköta förebyggande och avhjälpande underhåll samt utveckling.
Slutet
Måndagen den 26 mars 2007 stängdes Bussradio Norra ned – f ö samma dag som det analoga TV-nätet i Stockholm släcktes. Systemet ersattes då fullt ut av ett nytt gemensamt radiosystem för all SL:s busstrafik. Systemleverantör för det nya digitala TETRA-systemet var Motorola och systemet kallades för BussKom.
Veta mer…
Marknadsföringsbroschyr R&S för ACCESSNET
Källor: Arkiv Tomas Sjöblom