Den som har en funktionsnedsättning som gör att man har svårigheter att på egen hand åka med allmänna kommunikationer har rätt till färdtjänst. 1971 fick SL uppdraget att organisera färdtjänsten.
Historik
Ursprungligen under tidigare delen av 70-talet fanns för färdtjänst, ett synnerligen enkelt radiosystem, bestående av en enda simplexkanal på 70-MHz bandet. 1976 var det närmare 150 fordon engagerade i skoltransporter och ”transporter till vårdinrättningar och arbetsplatser” – som det definierades i en skrivelse till Televerket. 1975 var kapacitetstaket nått och läget blev akut. SL ansökte om ytterligare en kanal. Resultatet blev en ny semiduplexkanal i 160-MHz bandet, som i själva verket var ett återbruk, från ett tidigare skrotat radiosystem för Huddingebuss (f.d. Södra trafikdistriktet), som ursprungligen använts av SJ-billinjegrupp Huddinge. Några år senare växte radiokommunikationsbehovet för Färdtjänsten ännu mer, och 1977 tillkom ytterligare en till simplexkanal i 80-MHz bandet.
Tidiga system
En vanligt förekommande radiostation i fordon för färdtjänst var vi den tidpunkten AGAcom M70 respektive M160 (KR-64) för 70 och 160 MHz. Radion var en semitransistoriserad landmobil radiostation från AGA. Hela mottagaren var konstruerad med transistorer, men sändaren innehöll rör i driv- och effektsteg.
Två bilder nedan som visar hur det såg ut på Färdtjänstens trafikledning i Hornsberg när det äldre systemet var i drift, fram till 1980. Första bilen, en översikt och andra bilden, en närbild på bordets olika kontrollenheter, där en Pye (PC1) Storno (CB 681) kan urskiljas bland telefoner och snabbtelefoner på bordet. Den tredje bilden visar en ovanlig, blålackerad färdtjänstbuss från samma tidsperiod.
Färdtjänst trafikledning Hornsberg
Foto: Okänd (Spårvägsmuseet 2047-5)
|
Närbild trafikledarbord Hornsberg
Foto: Okänd (Spårvägsmuseet 2047-9)
|
En blå färdtjänstbuss Peugeot J7 från 1976
Foto: Peter Gullers (Spårvägsmuseet 244-33-4)
|
PYE kontrollenhet PC1
Foto: Tomas Sjöblom
Kontrollenhet Storno CB 681
Foto: Radiomuseet.se/editerad (RM03820)
Basstationer och frekvenser, tidiga system
Detta gamla radiosystemets basstationer med sina fyra sändarplatser var i drift fram till 1980. Då ersattes allt av det helt nyutvecklade och sammanhållna, datorbaserade radiosystemet F 80. Färdtjänstbasstationen för det gamla nätet i Stockholm innerstad (S:t Göransgatan), var dock kvar i drift några år in på 80-talet. Det fanns tyvärr inga kända fotografier på dessa fyra basstationsinstallationer.
| Ensta vattentorn, Täby | S:t Göransgatan 147, Stockholm |
| 74,2125 MHz (färdtjänst kanal 1) | 74,2125 MHz (färdtjänst kanal 1) |
| 82,2875 MHz (färdtjänst kanal 3) | 170,1625/162,1625 MHz (färdtjänst kanal 2) |
| 82,2875 MHz (färdtjänst kanal 3) | |
| Sjödalstorget 9, Huddinge | Vattentornet Fogdetorpshöjden, Södertälje |
| 170,1625/162,1625 MHz (färdtjänst kanal 2) | 74,2125 MHz (färdtjänst kanal 1) |
| 82,2875 MHz (färdtjänst kanal 3) |
Instruktion F 80 | Källa: Tomas Sjöblom (arkiv)
Nytt system F 80
1979/80 togs ett nytt datorbaserat radiosystem i bruk. Färdtjänsradio F 80 var ett kombinerat planerings- och radiosystem. Radiosystemet använde fem stycken semiduplex kanaler på 160 MHz bandet, som fördelades på nio basstationer varsin kanal. Basstationen var uppbyggd av en SRA standard mobilstation C 604. Den placerades i ett stativ med manöverenhet, duplexfiler, anslutning mot teleförbindelse (modem) samt strömförsörjning. Samma radioterminal användes i färdtjänstfordonen, då installerade i en gemensam installationsenhet tillsammans med specialutvecklad manöverenhet, skrivare, högtalare och mikrofon, för placering på fordonets instrumentpanel. Ursprungligen planerades systemet för 200 fordon, med möjlighet att utöka flottan till 400 fordon. F 80 systemet som SL beställde, blev förlagan till kommande Taxi 80, som driftsattes 1983. Det blev det förhärskande boknings- och körordersystemet för den svenska taxinäringen under många år.
F 80 fordonsinstallation | Foto: Tomas Sjöblom
Trafikledning F 80
I Hornsberg, på färdtjänstens gemensamma trafikledning, installerades centralutrustning och dess datorbaserade operatörsplatser (terminaler).
Färdtjänst nya trafikledningen Hornsberg | Foto: Okänd (Spårvägsmuseet 2047-17 )
Systembeskrivning | Källa: Tomas Sjöblom (arkiv)
Beskrivning radio i buss | Källa: Ingemar Lund
Basstationer och frekvenser för det nya systemet
Basstationerna var av fabrikat SRA (Svenska Radioaktiebolaget) modell F604. Basstationen var en ruggad variant av den vanliga mobila radiostationen C604, kompletterade med en linjeanslutningspanel och nätaggregat. F604 för färdtjänsten installerades sedan i ett rack, som bland annat även innehöll en ytterligare separat mobil färdtjänstradio av modell C604 (samma utförande som i färdtjänstfordonen). Denna var avsedd för test och övervakning av systemet.
SRA basstation F600
Källa: www.komradio.com/Rune Trapper
|
Basstation St Göransgatan
Foto: Okänd (f.d. företaget JMR)
|
Basstation Norrtälje vattentorn
Foto: Tomas Sjöblom
|
Kanaltabell för F80-systemet
| 1. | Tx 170,3125 | Rx 162,3125 |
| 2. | Tx 170,4375 | Rx 162,4375 |
| 3. | Tx 170,5125 | Rx 162,5125 |
| 4. | Tx 170,9375 | Rx 162,9375 |
| 5. | Tx 170,9875 | Rx 162,9875 |
Ursprunglig översikt F 80 basstationer | Källa: Tomas Sjöblom (arkiv)
Basstationerna placerades ursprungligen i Gustavsberg, Handen, Nynäshamn, Södertälje, Solna, Märsta, Brottby och Norrtälje samt Hallstavik (Norrby). På senare tid, tillkom en basstation i Stockholm vid S:t Göransgatan. Basstationen i Brottby flyttades också till Täby (Ensta vattentorn).
Som mobil radioterminal i färdtjänstfordon installerades en specialvariant av SRA C604, som också byggdes ihop med en skrivare. Installerades ofta sedan på färdtjänstbussens instrumentbräda.
Komplett fordonsinstallation
Källa: Tomas Sjöblom (arkiv)
|
SRA C604 för SL färdtjänst
Foto: Tomas Sjöblom
|
En blå färdtjänstbuss Peugeot J7 från 1976
Källa: Svenska Radioaktiebolaget SRA på Facebook
|
RETAX
Färdtjänstkörningar skedde parallellt både med SL:s färdtjänstfordon och med vanlig taxi utan SL:s F 80-system. Det framkom att det fuskades med Taxikörningarna. För att stävja detta togs för färdtjänsten fram en ny specialutvecklad taxameter med kvittoskrivare, som enbart installerades i det Taxibilar som körde för Färdtjänsten. Bilarna var redan ju var utrustade med det datoriserade bokningssystemet Taxi 80-systemet (som inte Landstinget rådde över), så införandet var enligt utsago, tämligen smidigt. RETAX – som systemet hette, togs i bruk i mitten av 80-talet. Idag är allt skrotat till förmån för modernare system på marknaden. Inget denna hemsida tar upp.
RETAX taxameterutrustning | Foto: Tomas Sjöblom
Mobitex
Färdtjänstens (SL) system F 80 var i drift fram till 1993-1994, då det successivt togs ur drift och skrotades. SL ”sparade” dock på det sändartillstånd med fem kanaler i VHF-bandet, som redovisades tidigare på sidan. Vid den här tidpunkten var Färdtjänsten omorganiserad till en beställarfunktion för Stockholms Läns landsting. Man bedrev alltså ingen trafik på egen hand.
Ersättningssystemet för det gamla F 80-systemet handlades nu upp som en tjänst. Det blev då Televerket och dess system för data- och talöverföring Mobitex som vann upphandlingen. Deras system var i princip var det enda till buds stående systemet på marknaden. Landstinget hörde dock sig för hos SL Bansystem AB (dåvarande infrastrukturförvaltare av SL:s materiella tillgångar) om möjligheten till att ”köra färdtjänsten” i något befintligt SL-system. Detta var vid denna tidpunkt inte något som sammanhållet var teknisk genomförbart att ordna. Frågeställningen återkom dock 10 år senare…
Mobitex, var ett radiobaserat system för paketförmedling av text (data) och möjlighet till ytterst begränsat tal, som drevs av Televerket. Systemet hade utvecklats tillsammans med SRA/Ericsson, i början av 80-talet. 2004 såldes nätet till en privat aktör och 2012 lades hela systemet ned. Ursprungligen var systemet utvecklat som en planeringshjälp för Televerkets fälttekniker. Arbetsorder kunde ex. sändas och skrivas ut samt kvitteras. Systemet verkade inom 70 MHz-bandet.
I färdtjänstfordonen installerades en Landstingsägd mobil radioterminal (Ericsson C702) jämte en skrivare och övrig kringutrustning. Övrig infrastruktur som var nödvändig (ex. basstationer och centralsystem) ingick i avtalet med Teli. Mellan åren 1993 till 2003, var Mobitex det förhärskande systemet för Färdtjänstens datakommunikationsbehov. Helt enkel att förmedla köruppdrag till bilar och bussar.
Eriksson C702 Mobitex mobilradiostation
Foto: Tomas Sjöblom
Ericsson Mobitex skrivare
Foto: Tomas Sjöblom
MegTax
Då Mobitex som tjänst betraktat ” var på fallrepet” så tvingades Landstinget 2003, åter att se över marknaden och därtill nyanskaffning av ett radiosystem återigen. Vid en här tidpunkten då endast för anpassade specialfordon. Alltså inte det vanliga vanliga taxibilarna som också körde för Färdtjänsten.
Landstinget hörde åter sig för hos SL Infrateknik AB (dåvarande fortsatta bolag som SL-infrastrukturförvaltare) om möjligheten till att använda det då – under uppförande, nya gemensamma nya digitala radiosystemet för bussar (BussKom). Efter diskussioner, så fann Landstinget att den möjligheten inte – av olika anledningar, ännu var mogen, trots att det faktiskt var fullt tekniskt möjlig att genomföra.
Då valde Färdtjänsten att gå vidare och upphandla, ett redan färdigutvecklat standardsystem för taxinäringen. Denna gång blev det ett regelrätt standardiserat Taxi-system kallat MegTax från företaget Struktab.
Till stor del återanvändes befintliga (delvis sedan 10 år sparade basstationsplatser och sändartillstånd) från det gamla gamla F80-systemet. Färdtjänsten byggde nu igen upp ett nytt ägandes basstationsnät och installerade egna ägandes radioterminaler i de färdtjänstfordon avsedda för specialtransporter. Färdtjänsten ägde återigen ett basstationsnät och det radiostationer som fanns installerade i fordonen för specialtransporter. Alltså inte vanliga taxibilar. Som basstation och mobil radiostation (utan manöverpanel) användes det Danska radiotillverkaren TP Radio och deras TP 6000-serie. Det var samma radioenhet både i basen och den mobila radion. Basen var inbyggd i ett större ruggad kapsling (som påminner om historisk design från Storno). Till en mobila radioterminalen hörde också en taxametern MegTax från Structab.
Meg Tax förarutrustning | Foto: Tomas Sjöblom
Mobil radio TP 6000, med manöver | Source: RigPix
Mobil radio TP 6000, utan manöver | Foto: Tomas Sjöblom
Basstation TP 6000. Installerad i Norrby/Hallstavik | Foto: Tomas Sjöblom
Veta mer…
Historisk broschyr AGA com
Källor: Arkiv Tomas Sjöblom