Tunnelcentralen

”Tunnelcentralen kallas ofta T-banans hjärta. Och att det vilar något av science fiction över anläggningen är uppenbart.” På detta sätt inleds läsaren i Spårvägens orange informationsbroschyr för Tunnelcentralen – utgiven 1962. Tunnelcentralen invigdes 1957 och var i drift ända fram till 1992.

Tunnelcentralen var ständigt bemannat, dygnet runt i 35 år. Utifrån ett tekniskt perspektiv innebar ”dygnet-runt-driften” att underhåll, kompletteringar och ombyggnader alltid skedde i en förväntad avbrottsfri miljö. I princip tolererades inte några driftavbrott eller störningar av något slag. Utifrån dessa premisser byggdes och vidmakthölls den bakomvarande tekniken upp. Lokalen var från början insiktsfullt förberedd för tunnelbanans planerade utbyggnader under 60- och 70-talet.

Tunnelbanans linjenät från Hässelby strand via sammanbindningsbanan till Gullmarsplan, Farsta, Högdalen och Bagarmossen visas på den 12 meter långa kontrolltavlan. Den var trafikledarnas huvudsakliga informationskälla för strömskenans driftläge samt för tunnellyse, larmtelefoner och ventilation samt grundvattenpumpar. Bemanningen var, från vänster till höger på det två bilderna nedan; stationsmästare G. Logren (Stockholms Elektricitetsverk) och Stockholms spårvägars två trafikledare Einar Ivedal och John Johansson. Dessa satt vid det svängda kontrollbordet, där telefonen och högtalarsystemet samt tågtidskrivaren var dess främsta hjälpmedel. Kontrolltavlan indikerade eller manövrerade inga tåglägen, det var förbehållet ställverken i Johanneshov och Alvik

Tunnelcentralen
Uppgiften som ankom på TUC var att leda tunnelbanesystemets trafik, och till stöd fanns det ett antal tekniska system installerade. Kontrolltavlan var främst för indikering av strömskenans kopplingslägen. Kontrollbordet med sin tågtidskrivare, telefoner (larmtelefon, selektortelefon och anknytningar i Spårvägens telefonväxel), högtalaranläggning, styrning av tunnlarnas belysning samt överfallslarm från stationsuppgångarna spärrar. Bakomliggande teknikrum härbärgerade bland annat ett centralur (finns idag utställt på Spårvägsmuseet) och centralsystem för larmtelefoner, högtalare och överfallslarm. Vidare fanns en korskoppling och batteriuppbackad kraftförsörjning till alla systemen. På senare tid installerades också en radioanläggning.

Nedan en bildserie, med en bild från någon dag strax innan invigningen då arbeten pågick in i det sista, samt två bilder från själva invigningsdagen 24/11 1957 med honoratiores. Bland annat verkställande direktören för Stockholms Spårvägar Hans von Heland och före detta borgarrådet Yngve Larsson på kryckor, som 1940 var ordförande i tunnelbanedelegerande, som ledde fram till beslutet att bygga en tunnelbana i Stockholm.

Arbeten in i det sista… Foto: Okänd (Spårvägsmuseet 2017-A14641)

Honoratiores framför kontrolltavlan Foto: Okänd (Spårvägsmuseet 2017-A14720)

Gruppfoto honoratiores Foto: Okänd (Spårvägsmuseet 2017-A14721)

Man kan förstå att Stockholms stad och Stockholms spårvägar var ganska stolta över att ha byggt denna trafikledningscentral, med modern teknik i framkant av utvecklingen. Dessutom i en stor och imponerande lokal.

Stämningsfull något oskarp interiörbild Foto: Okänd (Spårvägsmuseet 2031-D2808)

Interiör mot Munkbrogatan/Munkbrotorget Foto: Okänd (Spårvägsmuseet 2031-D2811)

Interiör mot Munkbroleden Foto: Okänd (Spårvägsmuseet 2031-D2814)

Ovan tre eleganta färgbilder från 1959 på Tunnelcentralen..

Elverkets kontrolltavla 1957 Foto: Okänd (Spårvägsmuseet 2017-A14930)

Elektricitetsverkets kontrolltavla 1967 Foto: Okänd (Spårvägsmuseet)

Roslagsbanans tillfälliga elfjärr Foto: Okänd (Spårvägsmuseet)

Kontrolltavlor likriktarstationer
Stockholms Elektricitetsverk hade sin egen kontroll- och manövertala installerad på Tunnelcentralen. Den bemannades av en stationsmästare. Tavlan fjärrstyrde likriktarstationerna och högspänningsmatningen på det första tunnelbanesystemet som linjesträckning mellan Fridhemsplan och Johanneshov, och på senare tid de tillkommande likriktarstationerna för det andra tunnelbanesystemets centrala delar genom Stockholms innerstad från Liljeholmen till Ropsten. För de ursprungliga tunnelbanesträckorna och det nybyggda för det andra tunnelbanesystemet, utanför Stockholms innerstad, fanns motsvarande kontroll- och manövertavlor på det stora och bemannade elektricitetsverken, troligtvis på Kungsholmen/Kronobergsstationen och Södermalm/Katarinastationen.

Lite kuriosa, under några år på slutet av 1970-talet fanns även en tillfällig installation av en tredje kontroll- och manövertavla för Roslagsbanans elfjärr. Men det är en helt annan historia.

Tunnelcentralen byggdes successivt ut i samma takt som tunnelbanan, och inredningen ändrades, kompletterande och byttes ut allt eftersom tiden gick. För den kommande utbyggnaden för tunnelbanan 2, förlängdes bordet 1963 med ytterligare en sektion. På kontrolltavlan växte också det utökade linjenätet för det nya andra tunnelbanesystemets spårplan fram, med fler strömställare och kontrollampor, både söder ut mot Fruängen/Örnsberg/Vårby gård och norrut mot Östermalmstorg/Ropsten.

Tunnelcentralens förlängda kontrollbord 1964 (någon form av studiebesök pågår) Foto: Okänd (Spårvägsmuseet 2017-64-885)

Det förlängda kontrollbordets glasburar 1967-1 Foto: Okänd (Spårvägsmuseet)

Det förlängda kontrollbordets glasburar 1967-2 Foto: Okänd (Spårvägsmuseet)

Under det kvarvarande åren med den äldre inredningen så fanns det ljuddämpande glasburar mellan trafikledningsplatserna för TUC 1 och TUC 2. Lokalen drogs med akustikproblem, framför allt då fler och fler arbetsplatser etablerades. Problem som blev än mer större då Polisen installerade sitt kontrollbord för övervakningen av tunnelbanans kameror.

1967 hade Tunneltågsradion från Storno installerats på tunnelbanan. Den skarpsynte kan skönja de installerade manöverutrustningen på kontrollbordsbilderna 1967-1 och 1967-2

Den klassiska färgbilden ovan av fotografen Peter Gullers, bildnummer 2044-14 från 1974 (feldaterad på Spårvägsmuseets hemsida), fanns återgiven i SL:s 100-årsbok från 1977 är ett intressant tidsdokument. Här finns detaljer som avslöjar vad som komma skall. Den gamla kontrolltavlan har en insprängd del med ny grå mosaik (Stadion och Tekniska högskolan som invigdes 1973) och bakom det gamla kontrollbordet står förstadiet av det nya kommande orange kontrollbordet, inför den stundande stora ombyggnaden i samband med Järvabanans (tredje tunnelbanesystemet) invigning hösten 1975.

Nedan tre bilder från 1970-talet. Första bilden en närbild på det nya kontrollbordet för TUC 2. Det två följande bilderna är på Polisens kontrollbord för kameraövervakningen.

TUC 2 kontrollbord skiftet 1960/1970-tal Foto: Okänd (Spårvägsmuseet)

Polisens kameraövervakning 1970 Foto: Okänd (Spårvägsmuseet)

Polisens kameraövervakning 1974 Foto: Okänd (Jvm KBDB14748:01)

Polisens kameraövervakning
Till skiftet 60 till 70-tal så installerades jämte trafikledningsplatserna för TUC 1 och TUC 2, ett nytt kontrollbord och 20 TV-monitorer för Stockholmspolisen. I tunnelbanan hade det installerats övervakningskameror på strategiska stationer/platser med presumtiva ordningsproblem. I ett första läge placerades kontrollbordet (tunnelbaneövervakningen) till vänster om TUC 2. Inför den stora ombyggnaden 1975 flyttades tunnelbanan kameraövervakning inom samma lokal. Den spegelvändes och placerades in i en nisch bakom TUC 2, som tidigare dolts med ett glasparti och en dörr. Där blev man kvar en kortare tid, innan polisens tunnelbaneövervakning, återigen flyttades. Nu till Polisens egna ledningscentral (LKC) ”Gropen” i det gamla polishuset på Kungsholmen. Det utrymme som lämnades blev åter en nisch att dra sig undan till och på senare tid, förvandlad till ett efterlängtat pentry för trafikledarna.

Nedan en avslutande bild på epoken 1957 – 1975. Framtiden på TUC står bokstavligen framför dörren. Foto från Järnvägsmuseets bilddatabas på DM, okänd fotograf Jvm KBDB14748. Bilden visar pågående ombyggnad.

I samband med invigningen av det tredje tunnelbanesystemet (31 augusti 1975) så byggdes Tunnelcentralen radikalt om. Ett helt nytt orange kontrollbord och en modifierad kontrolltavla från Siemens med mosaikteknik i gråplast – istället för den gamla med metallplåtar. I samband med ombyggnaden så installerades också nya system för bland annat högtalarutrop, larmtelefon och överfallslarm.

Bilden visar tydligt det nya kontrollbordet under konstruktion, bilden antagligen tagen tidigt 1975. På bilden ses närmast kameran Eilert Bandgren, i mitten Jan Schütt och längst från kameran Hans Båging.

Trafikledningsarbete, tidigt 70-tal
Nedan visas tre fina privatbilder som ger några ögonblicksbilder från 1974. Scenen är Tunnelcentralens gamla snart uttjänta kontrollbord i trä.

TUC 1 med stående okänd och sittande FTM Mauritz Carlsson Foto: Privat Jan-Erik Sundin

TUC 2 med FTM Berglund och FTM Torsten Grönblad Foto: Privat Jan-Erik Sundin

ÖTM Åke Danielsson håller utbildning för nya trafikmästare Foto: Privat Jan-Erik Sundin

Nedan tre svart-vita bilder från den nya Tunnelcentralen från sent 1970-tal och tidigt 1980-tal, med den ombyggda kontrolltavlan och det nya trafikledningsbordet.

I mitten på TUC 3 identifieras Erik Säfström, 1976 Foto: Okänd (ursprung Spårvägsmuseet okänt bildnummer)

Lennart Ljung på TUC 3 Foto: Privat (ursprung Facebook)

Från vänster Lars Carlsson, Kent Larsen och Sten Lagström Foto: Privat Kent Larsen

Två färgbilder nedan från början av 1980-talet som visar nattjänstens trafikledare på tunnelbanan.

Till vänster TUC, 1 Lennart Ljung Till höger TUC 3, Anders Bergström Foto: Tomas Sjöblom

TUC 2, Kent Larsen I bakgrunden den nisch där Polisens kameraövervakning tidigare var placerad Foto: Tomas Sjöblom

Slutligen tre svartvita bilder nedan från 1982/1983.

Vy över Tunnelcentralen från TUC 1 Foto: Privat Bet Jidebom

Carl-Erik Skoog Foto: Privat Bert Jidebom

Per Vallin Foto: Privat Bert Jidebom

Margit Classon
Filmen som länkas är från pensionsavtackningen (1986) av FTM Margit Classon. Margit var den första kvinnan att köra buss i Stockholm 1958. 28 år senare arbetade hon sin sista arbetsdag på Tunnelcentralen. Margit var född 1922 och avled 2023. Hon blev 101 år. Nedan en länk till en film på YouTube. Ett fantastiskt tidsdokument från Tunnelcentralen 1986. Upphov Lennart Ljung. Intill bildlänken är en bild på mig (25 år) och Margit (65 år), från lite senare samma dag.

Trafiklednings- och teletekniskt arbete, under 1980-talet
Tar mig friheten att lägga upp ett antal privatbilder på 80-talets trafikledning. Till största delen hämtade från Facebook i olika flöden där jag deltar. Några bilder är mina egna, andra bilder är oftast godkända av fotografen, men inte alla. Om någon inte är överens med mig om publiceringen – vänligen meddela så tar jag bort bilden. Håll till godo.

Hans-Tore Nygren TUC 1 Foto: Tomas Sjöblom

Ulla Andersson TUC 1 Foto: Tomas Sjöblom

Jan-Erik Hylén TUC 2 Foto: Privat

—

Tomas Sjöblom bakom kontrollbordet kontrolltavlan i bakgrunden Foto: Tomas Sjöblom

Åke Olsson TUC 3 Foto: Tomas Sjöblom

Ryggen på Börje Hoffman och Stig Andersson bredvid, i bakgrunden Åke Olsson och halvt bakom dörren Åke Andersson Foto: Tomas Sjöblom

—

Jan Poijes, Kent Larsen och Hans-Tore Nygren Foto: Tomas Sjöblom

Katthultarn och Kent Larsen (gryning nattbild) Foto: Tomas Sjöblom

Hans-Tore Nygren, Björn Sörklint (teletekniker) Kent Larsen och Leif Steen (teleingenjör) och Katthultarn Foto: Tomas Sjöblom

—

Lennart Ljung TUC 1 Foto: Privat

Hans-Erik Lendahl TUC 1 och  Anders Ahrsjö (teleingenjör) Foto: Tomas Sjöblom

Tillfälligt obemannat på TUC 2 Foto: Privat

Nedan är en bild från 1981 på Förste Trafikmästarna (FTM) Börje Johansson och Henry Husén. Foto: Okänd (Spårvägsmuseet bildnummer 23-1).

Slutet…
Tiden började nu rinna ut för denna ledningscentral i samband med SL:s genomgripande omorganisation SL 90. Om detta finns det mycket att skriva – men det får bli kanske en senare fråga. Den 24 februari 1992 flyttade först ut TUC 3 till ställverket i Västra skogen. Året efter flyttade TUC 2 till ställverket i Liljeholmen. Till sist flyttade TUC 1 till det nybyggda huset vid Gullmarsplan, där också det nya Siemens-ställverket för Tunnelbana 1 hade installerats.

Nedan en situationsbild 2008 (Foto: Tomas Sjöblom) strax innan SL säljer hela den nu 51 år gamla byggnaden i kvarteret Icarus. Tunnelcentralens lokal är fullständigt tömd. Fortfarande är det dock Stockholms stad som äger marken/fastigheten. Nästa bild en motsvarande arkitektgestaltning av Tunnelcentralen från Spårvägens engelska utgåva av The Stockholm Underground Railway, 1958. Delar av kontrolltavlan och kontrollbordet samt några objekt från teknikrummet är bevarat i Spårvägsmuseets magasin.

När huset såldes och bostadsrätter byggts, publicerades nedan bild i ett mäklarprospekt som användes vid försäljning några år senare. Mäklarbilden visar en öppen planlösning med kök i hörnet Munkbrogatan/Munkbrotorget på våning 5. Tunnelcentralens stora takhöjd har utnyttjats för två lägenheter, varav bilden är från den övre. Ett nytt bjälklag har lagts. Man kantydligt urskilja och jämföra mot ursprunget, med det bärande pelarna och lanterninfönstren. Foto: Marina Ulfbåge Fastighetsmäklare AB.

Teknisk utrustning

I huvudsak fanns följande tekniska system på Tunnelcentralen.
Kontrollbordet – KB, manövrerade och indikerade främst tunnelbanans olika telesystem.
HT – högtalaranläggning (stationer och spärrar).
ÖF – överfallslarmanläggningen (spärrar och trafikexpeditioner).
TB – tunnelbelysningen
LT – tunnlarnas larmtelefoner.
Kontrollbordet inrymde också vanliga telefoner/linjetagare – TF, samt radiokommunikation – RA, och inte förglömma den mekaniska tågtidskrivaren – TTS , (från 1957), som på ett [smör]papper dokumenterade tunnneltågens rörelser längs banan – uppdelat per strategiskt utvalda spårledningar.

Kontrolltavlan – KT, fungerade främst som indikeringspanel för tunnelbanans likriktarstationer, detta via en koppling mot ENOK (elverkets order och kontrollsystem) samt för fjärrkontroll- och indikering av tunnelfläktar (evakuering av brandrök). I kontrolltavlan indikerades även tänd tunnelbelysning och inkomna larmtelefonanrop.

Intill kontrollrummet fanns ett teknikrum (som även kallades ”hönsburen”). Där placerades apparatskåp och apparatstativ som innehöll de centrala delarna av respektive system samt en centralursanläggning – UR, radioanläggningen och loggbandspelaren för radiosamtal. I rummet ändade även tunnelbanans telekabelsystem (via ”KK” – korskopplingen i källaren) i ett antal kopplingsskåp där 50- och 100-par telekablar anslöt till centralutrustningarna. I dessa kablar sändes order och indikeringssignaler för alla system med principen – en tråd en styrfunktion, en annan tråd en indikeringsfunktion. Ganska långt bort från dagens fjärrstyrsystem över data- och IP-nät. Intill en bild från teknikrummet 1983, med hemsidans upphovsman mekande med tågradions loggbandspelare. Stativet till vänster om bandspelaren är tunnelbanans centralur och stativet till höger om bandspelaren är ENOK (styrskåpet för kontrolltavlan). I förgrunden syns delar av stativet till tågtidskrivaren.

Kontrollrum
Det fanns vid tidpunkten för tunnelcentralens ursprungliga projektering, inga bra referenser i Svergie. Man kan alltså påstå att Spårvägen var lite pionjär i utformning av ett modernt kontrollrum. Hitintills hade större kontrollrums utformning dominerats främst anläggningar för kraftkontroll och signalställverk.  När sedan Tunnelcentralen byggdes om till mitten 70-talet, var det SL i sin tur som tog influenser från militär samt antagligen också NASA, kan man tro.

Tunnelcentralens senare ombyggnad och  bord sägs vara inspirationen från Flygvapnets Stril-60 centraler. Tekniken och kontrollbordet levererades av företaget SATT (Svenska Aktiebolaget Trådlös Telegrafi) som parallellt hade uppdrag att leverera signalsäkerhetssystem till tunnelbanan.
RGC-stridsledningsborden tillverkades dock av ett annat svenska företag – Standard Radio & Telefon AB. Andra influenser kan ex. kontrollborden på NASA MOCR-1 (Mission Operations Control Room) i Houston som byggdes 1965. Även Marviken och Ågesta har samma principiell utformning som Tunnelcentralen, jämför exempelvis de halvmåneformade kontrolltavlorna och kontrollbordens utformning.

Svenska Aktiebolaget Trådlös Telegrafi (SATT) var ett i Sverige helägt AEG-Telefunken företag som bland annat licensbyggde signalsystem från Union Switch and Signal Company, det system som ursprungligen installerades på tunnelbanan. Förutom signalsystem så gjorde spårvägen (och SL) också affärer med SATT/AEG vad gällde bland annat högtalarsystem.

Inför ombyggnaden av Tunnelcentralen – erhöll SATT ordern att bygga upp den nya ledningscentralen, som skulle stå klar till hösten 1975. Uppdraget omfattade bland annat ett nytt kontrollbord (gult lackerad stålplåt) samt centralsystem för tunnelbanan högtalaranläggning, överfallslarm, larmtelefoner och anpassningar mot den nya kontrolltavlan i mosaik, levererad från Siemens.

Kontrollbordens formfaktor påminner väldigt mycket om de samtida operatörsbord som installerades i förvarets STRIL 60 anläggningar (luftförsvarscentraler, LCF och radargruppscentraler, RGC). Det i utförandet som verkligen avviker från dessa, var att på tunnelcentralen saknades ursprungligen all form av bildskärmar. Dock var jag själv med om att till kontrollbordet införskaffa och installera infällda platta monokroma (gul/svart) OEM-bildskärmar från finska Loimaa till slutet av 80-talet för en enkel tåglägesinformation (tågtidskrivaren).