Lidingöbanorna

Enligt en artikel i Spårvägs och Buss 1961/6, så driftsattes ett radiosystem till Lidingöbanorna för bussar och tåg (spårvagnar) våren/sommaren 1961. Lidingöbanorna bestod av bolagen; Trafikaktiebolaget Stockholm-Södra Lidingön (södra banan) och Lidingö Trafik AB (norra banan). Det närliggande företaget Aktiebolaget Gasaccumulator, AGA, fick förmånen att leverera radiosystemet.

”Lidingöbanorna kom” var det anrop som trafikledningen annonserade när man ropade till bussar och tåg på Lidingö. Följ länken längst ned på sidan, så kommer du till artikeln som beskriver systemet, från tidningen Spårväg och Buss 1961 (okänt nummer). Lidingbanornas nya radiosystem levererades av AGA. Aktiebolaget Gasaccumulator var delägare i SSLidJ, så det förefaller ganska naturligt att radiosystem – likväl Lidingöbanornas dåvarande signalsäkerhetssystem, levererades därifrån.

Radioutrustningen för Lidingöbanornas, bestod ursprungligen genomgående av mobilradiostationen AGA NATU 17. Både som basstation och i fordon.

Basstationen placerades på Granitvägen 8 (höjden strax norr om AGA station). Den anslöts via en hyrd teleledning till en fjärrmanöver AGA NATK 14, placerad på TLX AGA (trafikledningen AGA station). På trafikledningen (radiocentralen för södra banan) byggdes fjärrmanövern in i en kontrollenhet placerad i en snedställd panel ovanpå ett enkelt skrivbord. Ursprungligen placerad i det så kallade ”trekantsrummet” i den gamla stationsbyggnaden, som inte finns kvar längre.

På norra banan installerades en mobilstation med en ansluten kontrollenhet i den lilla trafikledningen, som fanns i stationshuset vid Vasavägens hållplats. Äldre historiska bilder på stationshuset visar tydligt en GP-kommunikationsradioantenn som är monterad i toppen på ett maströr.

Mobilradiostation AGA NATU 17 Foto: Tomas Sjöblom

Fjärrmanöver (kontrollenhet) AGA NATK 14 Foto: Tomas Sjöblom

I spårvagnsfordonen installerades ett radioskåp i vestibulerna, för konduktörens manövrering av radion – jämte hos föraren. I bussarna, installerades samma radioskåp till vänster om förarplatsen. Nedan bilder på radioinstruktionen, och radioskåpet. Radiosystemet var utformat med en simplexkanal på 82,6375 MHz. Frekvensen (och teknologin) var i bruk från 60-talets början, och ända fram till 1990-talet. Simplex innebar att samma frekvens användes för både sändning och mottagning, och att viss disciplin var nödvändig för invänta sin tur att tala. Det gick inte att prata i munnen på varandra.

Lidingöbanornas radioreglemente 1960-talet Källa: Spårvägsmuseet

Instruktion radioskåp Lidingöbanorna Källa: Spårvägsmuseet

Konduktör Lars Ohlsson anropar i radion Foto: Okänd (Spårvägsmuseet)

I början på 1980-talet, ersattes dock det gamla AGA-installationerna av flertal olika varianter av andra fabrikat i både bussarna och på tågen. Basstationsplatsen på Granitvägen flyttades också till Larsbergsvägen. Lidingöbussarna kopplades bort bort från spårvagnarnas kanal, och fick en helt egen kanal till förfogande. Den gamla AGA basstationen för spårvagnarna byttes till en modernare PYE F25FM. Vilken typ av basstation som installerades för bussarnas ”flyttade” kanal är okänt.

Trafikledningen i trekantsrummet (TLX AGA) Foto: Okänd (Spårvägsmuseet)

Pye kontrollenhet PT RTC Photo: Courtesy Pye telecom history

En genomgående legendar för det senare installationerna var dock alltid den ljusgröna kontrollenheten för radion från Pye (PT RTC Remote Controller with PTC4000 tulip mic). Under senare år flyttades också själva trafikledningen från trekantsrummet, till ett för syftet iordningställd trafikledningsplats (med en hemmabyggd snedställda radiopanel) i den ombyggda trafikexpeditionen. Min egen minnesbild är att den gröna kontrollenheten från Pye, stod kvar i trekantsrummet, när det nya trafikledningsplatsen togs i bruk. Trafikledningsplatsen iordningställdes successivt med med nya kontrollpaneler för buss och spårvagnstågen. Det första som installerades på den nya trafikledningsplatsen, var en SRA mobilradio (C502), som var infälld i panelen till vänster. Den användes för radioanropen till bussarna. Lite kuriosa är att också en scanner var installerad i den mittersta panelen. Det fanns säkerligen fördelar att lyssna på andra SL-kanaler och exempelvis Polisen. En exakt en lika dan programmerbar scanner, COMPU-20, ägde jag också själv under hela 1980-talet! 

Nya trafikledningen (buss) 1981, okänd trafikledare Foto: Jan Lindahl (framlidne redaktören för tidningen TÅG)

TLX AGA 1985 med trafikledaren Sten-Axel Julin Foto: Roger Elmefors

I motorvagnarna byttes den gamla AGA-radion med tiden ut, och ersattes med en Storno CQM 39-25 och den tillhörande kontrollenheten CB 19-1, som placerades framme hos föraren. Själva radioenheten placerades på en bagagehylla, precis  bakom förarhytten. I början av 80-talet påbörjades en större renovering och ombyggnad av Lidingöbanans motorvagnar A24 (Ängbyvagnen). Den nya skepnaden benämndes den A30, och i dessa installerades återigen ”nya” mobila radiostationer av olika fabrikat som SL hade tillgängliga för 80 MHz. Framme till höger om föraren placerades den SL-utvecklad kontrollenheten, av samma modell som också hade installerats på Saltsjöbanans nya tunnelvagnsbaserade fordon (C10/C11) i mitten av 1970-talet. För övrigt samma kontrollenhet, som också var installerad i alla tunneltåg från och med modell C6.

För Lidingöbussar som gick på nattrafik, och trafikledning skedde från Mälartorget, då TLX AGA var nattstängt, installerades dubbla radiosystem. Både en radiostation för Lidingötrafiken och en radiostation för Fordonsradiosystemet. När det systemet togs ur drift 1989 avinstallerades fordonsradion, och bussarna hade återigen endast en radio station för Lidingöradion. Men bussarna leddes dock vidare från Hornsbergs trafikledning, men hjälp av en nattkopplad teleförbindelse med Lidingös basstation för busstrafiken. Nattstängningen av TLX AGA fortsatte alltjämt. Något senare byttes radiosystemet för bussarna ut till det Norra Bussradiosystemet.

Radiomanöver i ombyggd spårvagn A30 Foto: Johan Hällström (Lokman)

Närbild kontrollenhet radio Foto: Tomas Sjöblom

Lidingöbanans PYE basstation F25FM Foto: Tomas Sjöblom

PYE F25FM invändigt Foto: Tomas Sjöblom

Det fanns även bärbara radiostationer av fabrikat SRA (PN 82), som brukades av trafikbefäl och annan mobil personal. Denna radio var också ett återbruk från BSS och BSBV, fortfarande märkta med en av deras gamla frekvenser 77,8875 MHz, som redan annullerades 1980.  I arbetståg – loken 200 och 201 samt kontaktledningsvagn 102 ”tornsvalan”, var det en senare modell av AGA-radio (AGA Com M 70) installerad. På senare tid infördes selektivanrop till bärbara och arbetståg och vissa bussar (ex. turistbussen) från Tlx AGA. Selektivsystemet styrdes, med med hjälp av en anskaffad utrustning från Radiomaster, i en svart knappanel med röda LED-siffor.

AGA com M 70 monterad i kontaktledningsvagn 102 Foto: Tomas Sjöblom

AGA com M 70 Photo: Courtesy www.aga-museum.nl

SRA PN 82 Foto: Tomas Sjöblom

TLX AGA Radiomaster selektivpanel Foto: Tomas Sjöblom

TLX AGA SRA C 502 Foto: Tomas Sjöblom

Lidingötrafikens radiosystem var i drift ända fram till mitten av 90-talet – då allt byttes ut till det nya gemensamma Tågradiosystemet från Motorola.

Veta mer…
Spårväg och buss artikel

Källor: Arkiv Tomas Sjöblom