Enligt tillgängliga uppgifter skulle tågradio på Roslagsbanan ha installeras 1978. Om detta kan läsas i en liten notis i lokaltidningen Norrort från november 1977. Enligt samma notis så sägs att landstinget skulle återanvända Saltsjöbanans gamla system. Exakt vad som journalisten menade med ”gamla system” är svårtolkat. Det kan antas att det syftade på den gamla Storno-installationerna i Saltsjöbanans fordon, som vid samma tidpunkt hade bytts ut. Men det kan svårligen inte stämma, då frekvensområdena inte stämmer överens. Saltsjöbanan på 80 MHz och Roslagsbanan på 160 MHz. Men, det exakta förhållanden som rådde där och då är ännu inte helt fastlagda av mig…
Det blev uppenbarligen ingen regelrätt återanvändning av Saltsjöbanan gamla system (som notisen angav i Norrortstidningen). På Roslagsbanan installerades istället Stornoutrustning, utifrån den välkända Stornophone 600-serien. Huvudbasstation placerades på Ensta vattentorn och en slavbasstation placerades i Rimbo invid likriktarstationen på infarten från Stockholm, båda var ursprungligen av modell CQF 612.
Roslagsbanans tågledning (fjb-fjärren) var fram till 1977 placerad i Roslags Näsby. Där fanns ingen tågradioutrustning installerad. Det var först efter att tågledningen flyttades in till Stockholm Östra, som tågradiosystemet togs i bruk. En vanlig Storno kontrollenhet, CB 681, installerades, där radiosamtal kunde utväxlas. Tågledaren fick på kontrollenheten manuellt välja vilken basstation som det skulle sändas på, Ensta eller Rimbo. Beroende på var på linjen tåget befann sig.
Systemet var ett repeater-kopplat semi-duplex system på 167 MHz, och samma basstationsfrekvenser fanns på båda sändarplatserna. Selektiva anrop (2-tons) kunde göras från den bordsplacerade kontrollenheten, till servicebilar och lok för ban- el- och signal- samt teletjänsten.
När tågtrafiken till Rimbo 1981 lades ned, flyttades basstationen till Lindholmen, och placerades i stationens relähus. En antenn sattes upp i en vanlig flaggstång som fanns strax intill relähuset. På 1990-talet (i samband med ett en ny tågledningscentral togs i drift) byttes båda basstationerna ut mot en Motorola MC-Compact (Base Station and Repeater). Även kontrollenheten på Östra station byttes ut till en modernare CB 6330 från SMS styrsystem. Basstationen i Lindholmen installerades i sin ljusa standardkapsling (ses på bilden nedan) för väggmontage. Samma typ av basstation i Ensta, installerades tillsammans med ett diversitetssystem in i ett golvplacerat basstationskabinett. Diversitetssystemet möjliggjorde att ”bästa mottagare” (Ensta eller Lindholmen) automatiskt valds in till högtalaren på tågledarens kontrollenhet CB 6330 vid ett radioanrop från en tågförare.
Roslagsbanans basstation i Ensta vattentorn
Motorola MC-Compact i sitt golvstativ Foto: Tomas Sjöblom
|
Tågledningen Östra station (PLACEHOLDER)
Foto: Nn NN
|
Som mobil radiostation i alla fordon för tågtrafiken (ellok, elmotorvagnar och manövervagnar av alla de slag samt servicebilar mm) installerades enligt uppgift samma typ radio från Storno. Jag själv tvivlar lite på detta, och misstänker att det var en blandning av de olika på SL tillgängliga stationstyperna från Storno som installerades, men i huvudsak installerades bevisligen Storno CQM 712. Den var uppbyggd av modulerna från Stornophone 600-serien, och tog vara påfördelarna från både CQM-600 och CQL-600. Man hade tagit utvecklingen så långt, att nu lyckas integrera allt nödvändigt i stationsenheten inkl. högtalare och kraftaggregat och möjlighet att ansluta en extra kontrollpanel samt också ansluta kontrollpanelen separerad från stationsenheten, i en och samma kompakta kapsling. Lite som föregångaren CQL, fast ytterligare förfinat. Det delade montaget var nu ett minne blott. En mycket pålitlig och funktionell produkt, som SL drog nytta av i sina fordonsinstallationer på Roslagsbanan tågradiosystem under 1980- och början av 1990-talet.
18 år efter införandet av radiosystemet på Roslagsbanan, byttes allt 1995-1996 ut mot ett för SL, då nytt gemensamt Tågradiosystem (SmartZone) för både lokalbanor, järnvägar, spårvägar och inte minst tunnelbanan.