Foto: Eber Ohlsson
System linje 54
Efter det att BTL gått i graven – det var ju trots allt ett testprojekt, fortsatte funderingarna på ett informationssystem för bussar. Tanken gick åt hållet att skapa ett datakommunikationssystem för en busslinje, så att man på skyltar vid hållplatser kan utläsa när bussen kommer. Det här är ett riktigt tidigt system för det som idag kallas realtidssystem, alltså föregångaren till dagens avancerade system. Detta tidiga system kallades kort och gott 54:an.
Efter några års avsaknad av konkreta tekniska lösningar – efter BTL-tiden, så startas 1990 projektet ”54:an” på linje 54 som trafikeras som en ringlinje på sträckan Gullmarsplan-Gamla stan-Valhallavägen-Odengatan-Fridhemsplan, Västerbroplan, Hornstull och åter mot Gullmarsplan via Ringvägen. Linje 54: systemet byggde på att bussen sände positionsinformation via modem och en mobilstation i bussen, över en radiokanal till en mottagande basstation. Basstationen var placerad i Mosebacke vattentorn (där historiskt även föregångaren BTL-systemet hade en mottagare installerad).
Basstationen var uppkopplad med en fast dataförbindelse (modem) till SL:s datahall på Arenavägen vid Globen. Där fanns en server innehållande en databas där bussarnas position och riktning utvärderades, mot den tidtabell som för närvarande gällde.
Systemet hade tre olika helt nya delfunktioner. Dels kunde det sändas hållplatsinformation från basstationen till en digital skylt, där trafikanterna kunde utläsa när bussen skulle anlända. Detta i form av en minutsiffra på en röd LED-display. Det första skyltarna installerades vid Gullmarsplan. Den andra delfunktionen, var att bussens mobilstation sände (på låg effekt) ett prioritetstelegram över radio, direkt till en gatukorsning, för att där få grön ljus. Den första gatukorsningen med prio, anlades på Valhallavägen. Den tredje revolutionerande funktionen var att man i bussarna kunde lämna automatiserad trafikantinformation om kommande hållplats, både på en inre skylt samt i en högtalare. Systemet var levererat av det tyska företaget Init från Karlsruhe tillsammans med GSP från Berlin som underleverantör till det automatiserade skyltarna och högtalarutropet. Ambitionerna var stora för systemets kommande utbyggnad. SL räknade med 225 trafikljuskorsningar och 1100 hållplatsskyltar.
Systemet verkade inom frekvensområdet 425/440 MHz (samma som för för innerstadsradio). Radiotekniskt användes utrustning från Storno. Som basstation nyttjades en CQF 9662. I bussarna fungerade en Storno CQM 6662 som ett radiomodem (dataradio), utan talfunktion. Totalt var ett initialt ett 20-tal bussar utrustade med detta system.
Fordonsdatorn med sin på framsidan integrerade manöverpanel, monterades på bussen instrumentbrädan, jämte Innerstadsradions manöverpanel med Den ordinarie manöverpanelen för Innerstadsradio var kompletterad med en fordonsdatorpanel – i själva verket en komplett fordonsdator från Init. Fordonsdatorn var av fabrikat Init (Ibis Bordrechner IB 77 ). Fordonsdatorn fanns i två utföranden, med eller utan röd tangent. Vad skillnaden bestod i, har jag tyvärr ingen vetskap om.
Linje 54-systemet gick ur tiden 1998, till förmån för SL:s och stadens då helt nya koncept, Stomnät.