Tunnelbanans historia Sundbyberg Hjulstabanan Akallabanan Sundbybergsbanan Nackabanan och annat
Tunnelbanesystem 3 (TUB 3 och numera kallat Blåa linjen) fanns ursprungligen omnämnt i Stockholms stadsfullmäktiges beslut 1941.
Beslutet (Tunnelbanedelegerade), var en utredning 1940, som var grunden för besluten om utbyggnaden av Stockholms tunnelbana. Just det tredje tunnelbanesystemet var ursprungligen tänkt som en bana, utgående från Odenplan, på det första tunnelbanesystemet. Banan namngavs både som Huvudstadsbanan och Trestadsbanan (Stockholm, Solna och Sundbyberg) skulle sträckta sig nordväst över Järvafältet mot Solna och Sundbyberg och avslutas i Spånga. Station Odenplan byggdes då med försvarsarbeten, att stationen senare kunna kompletteras med ytterligare en plattform med två nya spår. Försvarsarbetena har dock aldrig nyttjats. Antagligen av samma resonemang som tidigare vid Gullmarsplan. Införlivades allt för många banor till huvudflödet, så uppstår kapacitets- och regularitetsproblem. När senare Tunnelbanesystem 3 – på 60-talet, påbörjades att byggas, utgick man istället från T-centralen, med två nya plattformar på en tredje ny nivå, under det två befintliga tunnelbanesystemen med dess fyra plattformar.
Statens Järnvägars utredning om förortsbanor 1950, skissade om en förortsbana – parallell till SJ:s Uppsalalinje mot Tureberg (Sollentuna). Därifrån – ospecificerat, var banans huvudmål planerade bostadsområden på norra Järvafältet ända upp mot Rotebro.
För att till fulla kunna realisera 1965 års Tunnelbaneplan med planerade stationslägen längst ut på tunnelbanesystem 2 – både i norr och sydväst och för en stor del av tunnelbanesystem 3, krävdes nu samverkan vid planering och byggande samt drift, med omgivande kommuner till Stockholm. Samverkan uppnåddes 1966 genom att Stockholms stad och Stockholms läns landsting upprättade Kommunalförbundet för Stockholms stad läns regionala frågor (KSL). Förbundet blev nu huvudman för det fortsatta tunnelbanebyggandet – till skillnad från tidigare Stockholm stad. 1971 upphörde KSL och dess uppgifter överfördes till Stockholms läns landsting.
Den rådande framstegsoptimismen i kombination med konkreta prognoser om ökad folkmängd i Stockholm, gav vid handen att något konkret måste göras för att inte oöverstigliga trafikproblem skulle uppstå. Parallellt på riksplanet var miljonprogrammet (Samlat program för samhällets bostads- och markpolitik) i rullning, och en mängd med lägenhetsområden skulle uppföras på bland annat Järvafältet. Ett område som låg både både i Stockholms- och Solnas samt Sundbybergs kommun. Järvafältet hade varit i försvarsmaktens ägo, men 1970 lämnade militären området.
Det var genom Tunnelbaneplan för Stockholm 1965 som det konkret beslutades att det tredje tunnelbanesystemet skulle byggas. En bana som de-facto till stor del byggdes utanför Stockholms stads gränser. Tidigare hade områdets enda spårvägslinje till Sundbyberg via Haga Norra lagts ned.
Veta mer…
Länk till teknisk beskrivning Stockholms tunnelbanesystem 1975.
1975
Källa: Spårvägsmuseet (Index of /Skannade_texter)