Fruängsbanan

TUNNELBANESYSTEM 2 Mälarhöjden Fruängen Ropstensbanan Botkyrkabanan Täbybanan

Fruängsbanan jämte Botkyrkabanan var den första etappen av tunnelbanan i den sydvästra sektorn, mellan T-Centralen till Fruängen (linje 14) respektive Örnsberg (linje 13), som invigdes 5 april 1964.

Invigningstågen startade vid Mariatorget. Det två invigningstågen körde först till Fruängen. Tåget återvände sedan till Liljeholmen och vände körriktning, och fortsatte till den tillfälliga slutstationen Örnsberg. Tågen kördes högtidligt parallellt in på stationerna. Själva invigningsfestligheterna – med stor pompa och ståt, hölls kvällen innan på station Hornstull. Året därpå öppnades förlängningen från Örnsberg till Sätra, den 16 maj 1965. Målet var att linjen successivt skulle byggas ända fram till ett slutläge i Botkyrka kommun. Se vidare Botkyrkabanan…

Tunnelbanetrafiken på det andra tunnelbanesystemet, till Fruängen och Örnsberg utgick ursprungligen från T-Centralen, och ett år senare från Östermalmstorg. Allt eftersom tunnelbanenätet sedan bredde ut sig flyttade sig utgångspunkterna norröver mot Ropsten respektive Mörby centrum.

Mellan T-centralen och Slussen, körde tågen på den 4-spåriga sammanbindningsbana som hade färdigställdes 7 år tidigare, tillsammans med tågen på det första tunnelbanesystemet mot Hagsätra, Farsta och Bagarmossen. Nya underjordiska tunnelstationer hade byggt på Södermalm (Mariatorget, Zinkensdam och Hornstull) och vid Midsommarkransen respektive Aspudden. Stationerna var tekniskt utformade som Fridhemsplan på det första tunnelbanesystemet. Samma utformning gällde även för stationerna Östermalmstorg, Karlaplan och Gärdet. Först nu kunde man på allvar tala om en ”riktig tunnelbana”.

Sänktunnel Liljeholmen
Ett av flera intressanta byggnadsprojekt när det andra tunnelbanesystemet skulle byggas söderut, var (förutom sammanbindningsbanan) dubbelspårstunneln mellan Hornstull och Liljeholmen. Den utfördes som två prefabricerade betongtunnlar som bogserade ut och sammanfogade – sänktes, ner till botten av Liljeholmsviken och placerades på i förväg iordningställda stöd. I stort sett, som en bro under vattnet. Betongtunneln anslöts på ömse sidor mot det färdigdrivna bergtunnlarna.