Ängbybanan

TUNNELBANESYSTEM 1 Södertunneln Enskede och Örby Farsta Hagsätra Bagarmossen Lövsta Bromma Hässelby Sammanbindningsbanan

Ängbybanan (linje 11) mellan Alvik och Islandstorget invigdes 1’a oktober 1944, som en spårväg på egen banvall med kontaktledning och planfria korsningar mot gator och gångvägar i form av broar och gångtunnlar.

Arbetena hade påbörjades så tidigt som 1932, efter ett beslut i stadsfullmäktige. Någon bestämd tidpunkt för banan färdigställandet fanns inte. Redan 1933 avstannade arbetena, bland annat då arbetslösheten var på väg nedåt. Ängbybanan skulle ursprungligen ha byggts med hjälp av arbetskraft via arbetslöshetskommittén. Men andra världskriget och den uppkomna bostadsbristen, ändrade dock på förhållandena i skiftet 30- till 40-tal. Byggnation återupptogs då igen 1941, och byggdes nu med tunnelbanebeslutet i åtanke. Mittenplattformar byggdes med en längd av 100 meter, så att de planerade kommande tunneltågen om sex vagnar sedermera skulle få plats. Hela banan var 5 385 meter och hade ett medelavstånd mellan stationerna Alvik, Stora mossen, Abrahamsberg, Brommaplan, Åkeshov, Färjestadsvägen (senare Ängbyplan) och Islandstorget på c:a 890 meter. Även bana och broar anpassades även mot den tänkta kommande tunnelbanan i fråga om bredd, kurvradier och bärighet samt för maximal linjehastigheten om 70 km/h. För Ängbybanan tog Spårvägsbolaget och Lidingöbanorna tillsammans fram en nya fordonstyp, spårvagn A24/B24, benämnd Ängbyvagn.

Banan delades upp i fyra strömförsörjningssektioner, matade med en linjespänning på 750 V från varsin likriktarstation. Dessa placerades vid Elverkets befintliga Lillsjönässtation och två vid Åkeshov och en vid Ängby. Varje kontaktledningssektion var c:a 1200 meter, och under normaldrift var sektionerna ihopkopplade två och två. Kontaktledningen utfördes med indirekt upphängning. Stolparna var tillverkade i betong, till skillnad från de då vanligtvis förekommande fackverksstolparna i stål. Vändslingor anlades norr om station Åkeshov och vid slutstationen Islandstorget. Vid Alvik anslöts Ängbybanan mot Nockebybanan och Ulvsundabanan. I Alvik fortsatte alla tre banorna mot Fridhemsplan över Tranebergsbron, som redan vid invigningen 1934 hade en separat brobana för dubbla spårvagnsspår. Öster om Alvik vid Tranebergsbrons landfäste, fanns ända fram till tunnelbanans invigning stationen Traneberg, som även den hade en vändslinga.

Änbybanan — Spårvagnståg på viadukten över Drottningholmsvägen vid Brommaplan
Foto, Börje Gallen: Spårvägsmuseet* (2016-1518)

Ängbybanan sträckning fortsatte efter Tranebergsbrons östra landfäste (Kristineberg) på – i stort sett, på en egen banvall fram via Fredhällsplan (Viktor Rydbergs gatsa) till slutstationen vid Fridhemsplan. Vid Fredhällsplan anslöt även från 1935 spårvägslinje 2 från Fredhäll via Fridhemsplan/Hantverkargatan till Karlaplan. I Fridhemsplan fanns då en vändslinga för specifikt Ängbybanans tåg. Kapaciteten på stadens gatunät tillät inte Ängbybanans vagnar att i högtrafik, att fortsätta och gå hela vägen in till Tegelbacken. Ulvsundabanans (13) och Nockebybanans (12) spårvagnar, fortsatte emellertid in på stadens spårvägsnät till sina respektive slutdestinationer vid Tegelbacken.

Från slutet av 40-talet påbörjades förberedelsearbeten för den nya tunnelbanan mellan mellan Kungsgatan och Vällingby (trafikstart 1952). För Ängbybanan innebar det under flera års tid, ständiga spår- och trafikomläggningar längs hela sträckan mellan Kristineberg och Fridhemsplan. Allt för att göra banan helt planfri från gatunätets biltrafik, och ansluta mot tunnelbanans tunnelpåslag vid Fridhemsplan.

Brommahallen

Vid Alvik byggdes mellan 1942 och 1944, Ängbybanans vagnhall och verkstad samt en stationsbyggnad för trafikpersonal och teknisk personal. Anläggningen var strategiskt förlagd vid förgreningspunkten för de tre banorna. Ett signalställverk för bangården vid Alvik installerades (liknande det som senare byggde för Brännkyrkahallen). Ställverket kontrollerade och reglerade signaler, växlar och spårledningar från Traneberg (vändslingan) till Alvik, och förgreningen mot Nockeby, Ängby och Ulvsunda samt mot vagnhallen. Ställverket togs ur drift när tunnelbanedriften påbörjades.

Veta mer…
Här är en länk till Spårvägsmuseet, skrift om Änbybanan.
Änbybanan
Källa: Spårvägsmuseet (Index of /Skannade_texter)