Sammanbindningsbanan

TUNNELBANESYSTEM 1 TUNNELBANESYSTEM 2 Södertunneln Enskede och Örby Farsta Hagsätra Bagarmossen Lövsta Bromma Ängby Hässelby

Sammanbindningsbanan som band ihop stationerna Kungsgatan (Hötorget) och Slussen, invigdes den 24 november 1957.

Tunnelbanans sammanbindningsbana skall inte förväxlas med järnvägens sammanbindningsbana. Den senare tillkom redan 1871, och är en helt annan historia.
Dock, tunnelbanas sammanbindning mellan Norrmalm och Södermalm, nyttjade grundläggningen av den järnvägsbro över Söderström som järnvägen byggde, men övergav i början av 1950-talet till förmån för den nya Centralbron. På Wikipedia finns bra information om sammanbindningsbanorna.

Sträckan möjliggjorde genomgående tunneltågstrafik från nordvästra och norra/nordöstra delen av Stockholm till den södra delen av Stockholm, över snittet Mälaren. Sammanbindningsbanan mellan Hötorget (tidigare Kungsgatan) och Slussen tillförde två nya stationerna till det ännu unga tunnelbanenätet, Centralen (som den 19 november 1958 bytte namn till T-Centralen) och Gamla stan. Under projekteringsstadiet var för övrigt ”Klara” arbetsnamnen på station Centralen. Sammanbindningsbanan var en väsentlig delkomponent i den så kallade Norrmalmsregleringen som realiserades under 1950- till 1970-talet. En då, tämligen utskälld stadssanering, som idag i stort sett ansetts ha varit helt nödvändig, som en grund för den moderna stad som Stockholm idag betraktas som.

Vid Kungsgatan, som invigdes redan i oktober 1952, fanns en uppmurad vägg på plattformens södra sida mot, som helt skiljde av den trafikerade delen av tunnelbanan mot sammanbindningsbanans byggområde. Vid en olyckshändelse 1953 körde ett tunneltåg (antagligen från Vällingby som inte lyckade stanna på plattformen) in och igenom väggen på söderspår, som då fullständigt raserades.

I samband med invigningen av sammanbindningsbanan – kunglig bandklippningen på Centralen den 24 november 1957, hade föregåtts av en fest på Centralens. Båda evenemangen skedde på den över våningen. I sedvanlig spårvägsanda levererades mat och dryck inklusive serveringspersonal till uppdukade bord på plattformen. Det blev en ihågkommen middag ”taklagsfest”, en av det största i Stockholms historia.

Banan tog vid efter station Kungsgatan, som vid sammanbindningsbanans tillkomst bytte namn till Hötorget. Denna förhållandevis korta sträcka på två kilometer, var en av det mest komplicerade och dyra att bygga i Tunnelbanans historia. Banan byggdes 4-spårig, som en förberedelse för det andra tunnelbanesystemet, som skulle tas i bruk 1965. På bron över Söderström (mellan Gamla stan och Slussen, anlades fem spår, varav ett för tillfällig uppställning av tåg, det så kallade C-spåret. Vid station Slussen utökades även det två ursprungliga spåren ut till fyra spår, med två plattformar. T-centralen planerades och byggde som en 4-spårsstation i två våningar. Tunneltåg mot mot Hässelby och mot Fruängen/Norsborg trafikerar från den övre våningen med välvt tak. På den undre våningen, med platt tak, trafikerar tunneltågen mot Ropsten/Mörby och Farsta/Hagsätra/Bagarmossen.

Norrström
Ett av det mest komplexa och kostsamma byggskeden skedd då tunneln mellan Tegelbacken och Gamla stan skulle anläggas. Olika kombinerade metoder såsom spontning och markfrysning samt tryckluftskassuner, möjliggjorde anläggandet av den fyrspåriga tvåvåningstunnel från station Centralen (Vasagatan) till den parallella fyrspåriga tunneln under Norrström. Samtidigt med tunnelbanans byggnation (i det vita tältet), så byggdes även järnvägens (SJ) nya järnvägsbro. På bilden nedan, syns också den provisoriska Riddarbron (pontonbro) för biltrafiken, från Tegelbacken via Riddarholmen och vidare mot Södermalm. Den existerade mellan 1953 och 1967.

I och med sammanbindningsbanans tillkomst, byggde även spårvägen ett nytt fastighet vid Gamla stan, vid kvarteret Icarus. Där placerades bland annat en helt ny gemensam trafikledningscentral ”TUC”, dimensionerad för hela den planerade utbyggnaden av tunnelbanan fram till slutet av 1980-talet.